Semester 2017

Jag har kommit till en punkt där jag egentligen inte längre behöver kommentera hur sällan jag skriver här. Men för mig handlar det ju ändå inte om att få en massa läsare och uppdatera bloggen hela tiden. För mig handlar det om att kunna skriva när jag vill. Att få ner något i skrift och sen kunna blicka framåt.

Att få ner semestern i skrift blir nog lite svårt dock. Och jag orkar inte riktigt. Ni får helt enkelt tro mig när jag skriver att jag har haft en kanonsemester, och jag har njutit varje sekund. Nästan i alla fall. Det blev inte riktigt som jag hade tänkt mig från början kanske, men det behöver inte betyda att det blev sämre.

Semestern har bjudit på en massa familjemys, med en överraskningsgrillkväll för farsgubben som fyller de gyllene 60 i september. Han skulle få en grill av oss så vi passade på att ta det lite tidigare än hans riktiga födelsedag så han kan njuta av sin present heeeeela varma sommaren. Enligt säkra källor (min kära mor) så har de grillat varje dag sedan dess.

img_3824 img_3830 img_3827

Det har varit mys med lilla Z, jakt på lilla Z (när hon sprungit bort) och veterinärbesök med lilla Z…

img_3786

image img_3759

.. och hon har förgäves försökt få fatt i de få solstrålarna som tittat fram mellan molnen..

Förutom familjen har det varit den årliga släktträffen, med tillhörande syskonkamp.

img_3734

 

 

Och igår kramade vi ur det absolut sista av semestern genom besök på museet och en maaaaassa mys.

img_3970 img_3992

Ikväll blev det käk på chopchop med tillhörande lyckokaka. Känns som en härlig inspiration inför morgondagen när vardagen drar igång igen med allt som hör till.

image

 

Tack för den här semestern, alla som gjorde den fantastisk! Ser redan fram emot när det blir dags igen.. :)

 

Puss!

Livet som rockstjärna

Alltså.. Att bo ensam är nog egentligen lite som att vara en rockstjärna.
Eller det är iaf så det känns.

Man gör allting när man vill. Hur man vill.

Idag lagade jag mat, helt på infall, iklädd enbart linne och trosor. Med en öl i ena handen. Och hög musik i bakgrunden. Kände mig helt klart som en rockstjärna.

 

img_3099
Mer rockigt än såhär blir det inte på en lördagskväll.

 

Puss!

Lite märkligt

Idag hände det något lite märkligt. När jag var på ridbanan med W, hade precis börjat rida, så står det helt plötsligt en tjej bredvid ridbanan och tittar på oss. Hon hade röd Kingslandjacka så jag tänkte att hon kanske var medryttare till någon av de andra hästarna i stallet och ville hälsa eller något så jag stannade till när jag kommit fram till henne. Hon började prata med väldans fart. Men hon var ingen medryttare, nej. Hon var bara en dansk pie som var i Sverige några dagar och hade sett oss när hon var ute och gick. Hon pratade på och frågade om hon fick prova att rida lite. Hon studsade upp på Ws rygg och red några varv, överlycklig. Första gången hon red ett arabiskt fullblod sa hon. Hon var förundrad över att W var så lugn, hon trodde att araber var väldigt stirriga och hetlevrade.
Nej nej, sa jag och skrockade, hon är alltid så här lugn och snäll.
Jag försäkrade henne om att det var sanningen. Hon bor i Danmark så hon kommer aldrig få veta hur det egentligen ligger till.

Hon berättade att hon hade en islandshäst hemma och ville att jag skulle komma dit och hälsa på henne och rida lite. Hon la till mig på facebook så jag verkligen skulle höra av mig om jag bestämde mig för att åka dit. Schysst grej egentligen.

Med världens största leende tittade hon mig rakt in i ögonen och sa att jag hade gjort hennes dag, sen gick hon iväg med lätta glada steg.

 

Egentligen inget konstigt, men sånt händer ju aldrig i Sverige, eller?

 

img_3077

 

Puss!

Magkänslan

Alltså. Den där hästen jag har. Hon är dyr nu. Väldigt dyr.

Jag lovade mig själv för ett tag sedan (kan ha varit ett nyårslöfte) att lita mer på min magkänsla. Jag gjorde inte det. Och saker och ting blev inte alltid så bra som jag hade önskat.

Så återigen bestämde jag mig för att verkligen verkligen lita på min magkänsla.
Min stallplats är verkligen ett sånt typexempel. Jag var egentligen ute efter en lösdrift till lilla W eftersom hon på senare tid tyvärr började väva emellanåt (!). Det krossade verkligen mitt hjärta i tusen bitar.
Så jag var övertygad om att det var lösdrift som gällde till varje pris när vi skulle flytta ner till Skåne. Så, inför min kolla-stall-turné så hade jag bara hittat en lösdriftsplats och tre boxplatser att titta på. Jag sa till mig själv redan innan att jag hade bestämt mig för lösdriften, men ville ändå se vad som fanns. Så sagt och gjort, jag var och tittade på lösdriften. Magkänslan skrek i panik NEJNEJNEEEEJ! Så jag tvekade lite. Så var jag och tittade på en boxplats i ett stall som egentligen inte såg så mycket ut för världen, med lite små hagar, men med lång utevistelse -OCH – magkänslan var direkt JAJAJA.
Vad gjorde jag? Jag tvekade och kände mig tvungen att fundera över saken.
MEN. Så bestämde jag mig, en tredje gång, för att följa magkänslan -och göra det på en gång för en gångs skull. Så jag tog stallplatsen.

Och lilla W mår så jävla bra. Det är som en helt annan häst. Och hon är en dröm att rida. En dröm! Förut tog det mig 45 min fokuserad ridning bara att få henne att slappna av, idag tog det mig 3 minuter. 3 MINUTERS SKRITT PÅ LÅNGA TYGLAR. Sen var hon så otroligt lyhörd, avspänd och mjuk och fin. Jag har nästan aldrig sett henne såhär.
Och så ser jag i hennes ögon. Ett lugn. Ett lugn som gör en hästmatte alldeles gråtfärdig och knäsvag. Helt plötsligt har hon blivit en vuxen, mogen häst som är redo att kommunicera och umgås på ett helt annat sätt. För hon är inte spänd och nervös längre. Hon är bara här och nu.

Och jag är så glad. Så glad att jag, även om det varit svårt ibland, hållit modet uppe och fortsatt tro att hon haft det i sig – långt därinne. Min fina älskade häst. På några veckor har vi kommit varandra så mycket närmare och jag har verkligen fått en nytändning när det gäller hästintresset. Den där känslan av att inte vara riktigt hemma förrän man kommit till stallet.

Nej, idag är hon dyr lilla W. Idag är hon värdefull.

img_3050

 

Puss!

Ibland om kvällen.. 

Innan jag går och lägger mig duschar jag alltid. Ibland för att jag har svettats och är smutsig, ibland för att jag är för lat för att tvätta bort sminket i handfatet. Plus att det är alltid skönare att lägga sig i sängen när man är nyduschad. 

Då ibland händer det att jag får ett litet infall. Ett infall att sminka mig jätte jätte mycket. Bara för att det är roligt. Det gjorde jag ikväll. Det är nästan lite skrämmande när man ser hur utseendet kan förändras av bara smink. Men så klart också väldigt roligt.

Förresten har jag börjat bli skelögd. Men det gör ingenting, jag har ju glasögon nu för tiden iallafall.
Puss!