månadsarkiv: februari 2015

Den gode, den onde, den längtansfulle

Igår var jag in till Uppsala en sväng för att ha möte med en statistiker som ska lära mig programmet jag ska använda för att analysera mitt exjobb. Det blir en hel massa jobb insåg jag snabbt. Men det ska också bli otroligt roligt. Se vad som visar sig. Se vilka konstiga korreltioner man kan få ut.
Jag vet att de allra flesta ryser till när de hör talas om statistiken. Kanske gjorde jag också det förut. Men så vet jag ju att jag är väldigt fascinerad av siffror, det har liksom alltid tilltalat mig. Så igår när vi satt på mötet och jag fick visat programmet för mig tyckte jag det verkade riktigt roligt, så hem for jag för att leka runt lite på en gång. Vad mycket man lär sig av ett sånt här projekt!

Igår kväll skulle jag åka och jobba på ridskolan – inga konstigheter. På vägen dit insåg jag helt plötsligt att en del av hastighetsmätaren liksom bara.. försvann? Det tog ca 3 sekunder för mig att registrera att det var migränen som gjorde en blixtvisit.
Jag har två olika typer av migrän – den ”snälla” som förbereder mig i tid, ger mig möjlighet att motverka den innan den går för långt och lämnar mig endast med ett tungt huvud (efter att man har gjort vad man kan för att bekämpa den dvs.).
Men så har jag också – den jävligt elaka. Och det var den som hälsade på mig igår. Kommer som en blixt och går inte att hejda. Ingen förvarning, ingenting. På en minut har det utvecklat sig till en väldefinierad blind fläck i synfältet och så följer det alltid samma mönster. Oavsett hur många eller vilka värktabletter man tar. Synbortfall – domningar i ena handen/armen – domningar i ansikte och tunga (talsvårigheter) – domningar i andra handen/armen – sprängande huvudvärk – tungt huvud – ont i ögonen. Alltid samma visa.

2015-02-13 17.57.34

Tack och lov var det sportlov så det var inte så många barn på ridskolan så det gick bra ändå. Men det är verkligen inget roligt!

 

Idag har jag pluggat, nu ska jag snart ut till stallet och rida så att Wadiah är lite trött inför hovslagarbesöket i eftermiddag. Blir förhoppningsvis enklare att få på bakskorna på henne då.

Idag har jag sån otroooolig längtan efter min familj. Jag saknar dem så himla mycket. Tur att de kommer hit om 1,5 vecka. Men jag längtar verkligen till tiden då jag bara kan gå in och snacka med mamma när helst jag vill. Som förr. Fast nu.
Aah. Hemlängan. Fantastiska hemlängtan.

 

Puss!

En söndag i februari

Det blev en liten ridtur idag ändå. 2 timmar och 11 km tillryggalade vi. Duktigt va?
Det var ju så himla härligt väder idag, så man kunde ju inte riktigt INTE rida.

Men efter det har det blivit mys med vovven. Lite vilande också. Och så har jag sått lite frön och planterat om blommor. Försökt stilla ångesten över en ny vecka och en vecka närmare att exjobbet ska lämnas in. Men det försöker jag undvika att tänka på också.

 

Nu har jag och Zoega precis kollat till hönsen och katten här på gården. Hyresvärdarna är borta på semester så då får vi rycka in som djurskötare. Och det gör vi ju så gärna. Gratis ägg får man också.

 

Puss!

Post alla hjärtans

Igår var det alla hjärtans dag. Idag är det inte det.

Idag har jag en mysdag. Det har jag för att jag har liite dåligt samvete över min lilla hund för den här veckan. Det är nämligen så att hon löper, och med löpet blir hon otroligt trött och mysig och vill bara ha närhet heeela tiden. Och eftersom en annan är kvinna och kan tänka sig hur hon känner så känner man sig lite skyldig att vara hennes kontaktperson och finnas nära under den här svåra tiden.
Och denna veckan har jag verkligen misslyckats med det. Jag har knappt varit hemma någonting på kvällarna och på förmiddagarna har jag bara suttit inne i matsalen och pluggat. Stackars lilla djur.

Idag tänkte jag kompensera för det. Kanske att jag tar mig en ridtur på Wadiah, men annars ska jag bara finnas här för henne. Min lilla skatt.

 

Puss!

Gårdagens dramatik

Igår var det lite drama här utanför.

Jag och Wadiah gick omkull.
Jag hade egentligen inte tänkt rida igår eftersom jag hade möte på morgonen och skulle mjölka på kvällen så jag var rädd att det skulle bli för stressigt. Men så var det så himla härligt väder och vallen nedanför huset såg så himla inbjudande ut att jag bara inte kunde låta bli.
Så det blev en liten sväng på vallen, snön var ganska tung efter mildvädret så det blev lite galoppbus bara. Wadiah blev trött ganska snabbt så jag bestämde mig för att avsluta med en liten skritt fram och tillbaka på vägen. Sagt och gjort.
Precis innan jag hade tänkt vända tillbaka hem så kom det en bil. Eftersom jag var ensam med Wadiah var jag lite försiktig, även om det har gått bra med henne i trafiken när hon har haft sällskap. Så vi gick ner lite i diket, bilen körde förbi och allt var frid och fröjd.
Tills vi skulle upp på vägen igen.
Tyvärr var diket väldigt djupt, vilket inte syntes eftersom det låg så mycket snö just där. Wadiah steg ner i diket och fick typ panik när snön nådde henne upp till magen, så hon fick verkligen kämpa för att komma upp. Hon studsade och ramlade eftersom snön var så himla djup, så hon hamnade på sidan med mitt ben under sig. Det var ingen fara för mig eftersom snön gjorde att jag inte fick någon direkt vikt på mig, men jag ”stannade liksom kvar” i snön. Wadiah kom upp ändå och galopperade iväg, hem mot hagen där kompisen Walle väntade.

Jag hoppade upp med hjärtat i halsgropen när jag såg henne galoppera iväg, försökte se vart tyglarna tagit vägen. Det enda jag kunde tänka var att bara hon inte fastnar i tyglarna och går omkull i full galopp, bara hon inte fastnar…
Men det gick bra tack och lov, jag vandrade tillbaka och gick mot henne där hon stod vid hagen. Hon flåsade lite efter galoppturen men verkade ändå helt ok. Väl framme hos henne skulle jag sträcka ut handen och ta henne, då ryckte hon till så tyglarna ramlade fram. Nej, nej, nej, nej, nej… Och såklart, steg hon i tyglarna, fastnade med höger fram och fick panik igen, hoppade några gånger och försökte stegra (men huvudet satt ju liksom fast). Efter ett litet litet tag så insåg hon att hon inte kunde komma loss själv så då fick jag komma fram och hjälpa henne. Det gick trotsallt bra, men jag var rejält irriterad över att inte tyglarna hade gått sönder när hon fastnade sådär. Trodde det var bl a därför man hade utrustning i läder, så det kunde gå sönder när det behövdes.

Efter en liten promenad för att kolla så hon var okej hoppade jag upp igen och red samma väg fram och tillbaka. Och till min förvåning var hon hur cool som helst! Som om ingenting hade hänt! Så trots det som hade hänt visade hon ännu en gång vilken fantastisk häst hon är. Tur för mig. Hon verkade inte det minsta påverkad av det som hänt, vilket ju var en fantastisk lättnad.

Hemma kollade jag igenom henne och det enda jag kunde hitta var ett litet skavsår på tandköttet (bettet hade liksom hamnat snett när hon fastnade i tyglarna) och ett litet skrap på ena frambenet från där tyglarna hade fastnat. Men det var bara ytligt.
Ibland har man en jäkla tur i oturen.

Resten av kvällen (när jag gick och mjölkade) gick jag och hade väääärldens sämsta samvete, hade sånna otroliga skuldkänslor för vad som hade hänt. Och vad som hade kunnat hända. TÄNK OM HON HADE SKADAT SIG. Jag hade ju aldrig kunnat förlåta mig själv.

Idag har jag fått lite distans och kan se att vi hade en jäkla otur. Men vilken otrolig häst jag har. Jag hoppas verkligen att hon inte tappar sin tillit till mig nu, men då hade hon nog inte låtit mig hoppa upp på henne igen igår.

Här är iaf en otroligt härlig bild på oss från igår innan oturen slog till :)

2015-02-10 22.01.26

Idag jobbade jag på ridskolan igen och fick jättefint beröm av en förälder som tyckte att jag var sååå bra med barnen och sååå duktig på det jag gör. Så kul att höra! Jag som aldrig kunde ana att jag var bra på att snacka med barn. Och det trodde inte min mamma heller. En väl dold talang helt enkelt.

 

Imorgon tar jag nya tag, då blir det ridning igen och sen jobb på ridskolan.

 

Puss!

 

Att vila sig frisk

Vaknade idag med förkylningen fortfarande kvar så tänkte att jag skulle ta det lite lugnt och vila upp mig.
Tog med mig frukosten och satte mig i soffan, satte på TVn och åt upp. Sen började det krypa i kroppen. Fokuserade på att slappna av, kurera mig. Gick dåligt.
Hade bestämt mig för att inte rida idag eftersom jag skulle vila och motverka att jag blir sjuk i veckan.

Efter en halvtimma började jag plugga lite, fixa saker som skulle fixas. Efter ett par timmar kom jag på att jag skulle ju tvätta badkaret idag, så gick upp för att göra det. Det är ju inte så jobbigt. Men så såg jag påsen med tvätt som stod i hallen, så var tvungen att springa ner och tvätta först. Och där i tvättstugan fanns massa tvätt som hade torkat, som skulle vikas och läggas in i garderoberna. Och när jag väl var uppe i garderoberna fick jag syn på blomman i fönstret på ovanvåningen, den som jag har glömt vattna i två veckor. Så det blev till att vattna blommorna. Och när jag väl vattnade blommorna fick jag se hur otroligt smutsigt det var i det ena fönstret, så då fick jag damma lite efteråt. Och när jag väl hade dammat insåg jag att då måste jag ju dammsuga för hälften av det man dammar hamnar ju på golvet. Och när jag väl dammsög så hittade jag mystiska fläckar på luckorna i köket som jag var tvungen att torka bort. Och när jag väl hade torkat bort dem såg jag att fläckarna även hade förökat sig till golvet. Så då var jag tvungen att våttorka golvet, och när jag väl hade utrustningen framme var det ju lika bra att ta alla golven.

Och när jag väl var klar med det så tänkte jag att nääää. Har jag nu ändå inte lyckats vila på över halva dagen så gör det väl ingenting om jag rider lite också. Så så fick det bli.

Blev ett pass på banan idag och Wadiah var som vanligt fantastisk. Vi körde övergångar och i slutet la vi in galoppfattningar, vilket Wadiah ääälskar. Hon fattar galopp innan jag ens registrerat att jag tänkte fatta galopp. Men hon har ju haft lite svårt för vänster galopp, men idag var det inga större problem.
Min lilla pärla.

 

Nu blir det till att kika på sammandraget från världscuphoppningen (kan ju inte titta på play längre eftersom jag har strikt begränsat internet numera) och dricka te. Och inse att jag glömde att rengöra badkaret. Det var nog något som kom emellan.

Förkylningen känns faktiskt lite bättre såhär på kvällskvisten. Det där med att vila sig frisk måste vara en myt!

 

Puss!

Hästdrömmar

Är sååå himla sugen på att köpa en häst till. Ännu en fantastisk arab. SÅ JÄVLA SUGEN.

Men steg nr.1 är att skaffa en bil som kan dra hästsläp. Jag funderar lite på att köpa en skräpbil med drag och ha två bilar tills dess att jag kan uppgradera mig och köpa en riktigt bra bil som funkar både som varjedag-bil och dragbil. Men som det är nu är min lilla bil ovärderlig, den är så billig att ha och att köra, skatten och försäkringen är billiga så den är ju egentligen vad jag har råd med för tillfället. Skulle man köpa en skräpbil kan man ju bara trafikförsäkra den och sen köra den tills den rasar. Men då ska man hitta en bil som är någorlunda okej så man ändå vågar ge sig ut med den och en häst bakom.

Men som sagt, vansinnigt sugen på en häst till. När jag har lite tid över brukar jag fantisera om min fina lösdrift med väääärldens härligaste skötselavdelning (uppvärmd såklart) där jag har plats till hur många hästar som helst. Nästan iaf. Gå ut till lösdriften och mötas av en hel flock av hästar som hälsar på en och vill vara med. Sedan välja ut vilken/vilka man ska rida för dagen. Eller så kan man ta med sig typ alla sina vänner och rida ut en lång härlig tur i solen. Ja, det är något att drömma om minsann!
En vacker dag så kanske..

Men för tillfället får jag nöja mig med Wadiah, och det gör jag så gärna. Hon är ju allt man kan önska, och allt jag någonsin kunde drömma om hos en häst.