Den gode, den onde, den längtansfulle

Igår var jag in till Uppsala en sväng för att ha möte med en statistiker som ska lära mig programmet jag ska använda för att analysera mitt exjobb. Det blir en hel massa jobb insåg jag snabbt. Men det ska också bli otroligt roligt. Se vad som visar sig. Se vilka konstiga korreltioner man kan få ut.
Jag vet att de allra flesta ryser till när de hör talas om statistiken. Kanske gjorde jag också det förut. Men så vet jag ju att jag är väldigt fascinerad av siffror, det har liksom alltid tilltalat mig. Så igår när vi satt på mötet och jag fick visat programmet för mig tyckte jag det verkade riktigt roligt, så hem for jag för att leka runt lite på en gång. Vad mycket man lär sig av ett sånt här projekt!

Igår kväll skulle jag åka och jobba på ridskolan – inga konstigheter. På vägen dit insåg jag helt plötsligt att en del av hastighetsmätaren liksom bara.. försvann? Det tog ca 3 sekunder för mig att registrera att det var migränen som gjorde en blixtvisit.
Jag har två olika typer av migrän – den ”snälla” som förbereder mig i tid, ger mig möjlighet att motverka den innan den går för långt och lämnar mig endast med ett tungt huvud (efter att man har gjort vad man kan för att bekämpa den dvs.).
Men så har jag också – den jävligt elaka. Och det var den som hälsade på mig igår. Kommer som en blixt och går inte att hejda. Ingen förvarning, ingenting. På en minut har det utvecklat sig till en väldefinierad blind fläck i synfältet och så följer det alltid samma mönster. Oavsett hur många eller vilka värktabletter man tar. Synbortfall – domningar i ena handen/armen – domningar i ansikte och tunga (talsvårigheter) – domningar i andra handen/armen – sprängande huvudvärk – tungt huvud – ont i ögonen. Alltid samma visa.

2015-02-13 17.57.34

Tack och lov var det sportlov så det var inte så många barn på ridskolan så det gick bra ändå. Men det är verkligen inget roligt!

 

Idag har jag pluggat, nu ska jag snart ut till stallet och rida så att Wadiah är lite trött inför hovslagarbesöket i eftermiddag. Blir förhoppningsvis enklare att få på bakskorna på henne då.

Idag har jag sån otroooolig längtan efter min familj. Jag saknar dem så himla mycket. Tur att de kommer hit om 1,5 vecka. Men jag längtar verkligen till tiden då jag bara kan gå in och snacka med mamma när helst jag vill. Som förr. Fast nu.
Aah. Hemlängan. Fantastiska hemlängtan.

 

Puss!

Kommentera