Vad sjutton håller jag på med?

Ja. Jag ska inte sticka under stol med att det är just den där frågan jag har ställt till mig själv de senaste dagarna. De senaste dagarna har varit fyllda av migrän, ångest, slit och släng. Inte konstigt att man undrar vad man håller på med. Det har känts som att jag tagit på mig lite för mycket, jobben, skolan, djuren. Socialt liv?
För vad?
För att hålla tankarna tillbaka? För att bevisa något? För att, ja vad?

Så jag funderade på om jag kunde stryka något. Kom fram till att jag inte kunde det, inte i dagsläget.  Men det känns… för mycket.

Så kommer dagar som den här, när man istället för att ta sovmorgon svär över att jobba ännu en lördag, sliter i stallet några timmar, svettas, irriteras, tröttas ut. Samtidigt som det självklart är ganska trevligt, jag hör hemma i stallet, älskar hästar, älskar allt med hästar. Men för vad?
Kommer hem, snabbt ut med hunden för att sedan ge mig av till stallet igen, men den här gången till min häst. Trött i kroppen. Trött i knoppen. Olust. Men vi hade ju bestämt att rida ut, så då får det bli så.

10 minuter.
10 minuter är allt som behövs.
10 minuter till häst.
10 minuter till häst i solskenet och plötsligt blir allt så jävla självklart.
Självklart är det värt det. Varenda minut på jobbet, pendlandes i bilen, varenda missad sovmorgon, varenda migrän är bara SÅ JÄVLA VÄRT DET.
Det är det livet handlar om, det är livet på en pinne. 10 minuter till häst och man inser varför man gör det man gör, varför man håller på som man håller på. Och jag hade gjort det igen. Och igen, och igen, och igen. Och dubbelt så mycket. Hade tagit ett jobb till.

För det är så jävla värt det.

Det är det jag håller på med. Hästar.

 

Puss!

Kommentera