månadsarkiv: april 2015

Låt oss prata lite om färg.

Tillåt mig att sväva ut lite när det gäller färger. Speciellt en särskild färg som ligger mig varmt om hjärtat. Ja. Såklart.
Rosa.

För väldigt många symboliserar det rosa det tjejiga. För många är det också tyvärr associerat med det lite svaga. Det lite mesiga. Det lite puttinuttiga.

När jag var liten hade jag väldigt stora problem med allt som var rosa. Och då menar jag stora problem. Jag hatade rosa. Inte för färgens skull, utan för människors fördomar om färgen. Jag var inte en sån tjej. Med tre bröder hemma så kan man inte vara en sån tjej.
Nej, vill man komma någonstans i livet kan man minsann inte vara svag, mesig eller puttinuttig. Det var så långt ifrån den jag ville vara, den jag såg mig själv som, och kanske också den som andra såg mig som. Det var iaf det jag hoppades.

Jag minns när jag gick på mellanstadiet och det var dags för mig att köpa en vårjacka. Jag och mamma hade för en gångs skull kommit iväg på shoppingrunda själva. Bara hon och jag. I bilen på vägen dit så frågade mamma mig vad jag hade tänkt mig för vårjacka. Som den bestämda unga damen jag var så ville nog mamma höra sig för ungefär hur långt tid det skulle ta, hur många kriterier som behövde uppfyllas för den där vårjackan. Nej, jag var inte den lättaste av ungar alltid. Men den här gången förvånade jag, kanske inte bara mamma utan nog även mig själv en del. Jag tittade på henne och sa med lillgammal röst att nej vet du vad mamma. Jag har faktiskt inte särskilt stora förväntningar på shoppingen idag. Jag blir nöjd bara vi hittar en jacka som passar. Och som inte är rosa. Ja, det är nog mitt enda krav. Den får INTE VARA ROSA. 
Mamma såg lättad ut. Det var ju inte så farligt, det skulle vi nog faktiskt klara av.
Men som mellanstadietjej, insåg både jag och mamma efter några timmars letande, kan man inte ha det kravet på en vårjacka. För alla vårjackor till mellanstadietjejer är rosa. Så det fick bli en rosa vårjacka till slut. Men det kändes okej, jag var ganska nöjd ändå.
Men jag vet att idag skulle många nog bli lite förvånade över att jag hatade rosa som färg när jag var yngre. När jag så uppenbart älskar färgen som ”vuxen”. Det är ju inte för intet som ens kårnamn är PINK PANTHER.

Så.
När fick jag äntligen upp ögonen och fick utlopp för min kärlek till den rosa färgen?
Jag är ganska säker på att jag alltid älskat färgen. Riktigt stark rosa är den absolut finaste färgen jag vet. Men så länge var jag så rädd för att förknippas med fördomarna som kommer med färgen. Eller ja, kanske framförallt rädd för mina egna fördomar om färgen. Inte blev det bättre av att alla blonda bimbos på film hade allt de ägde i rosa. Bättrade inte direkt på de där fördomarna som jag, och säkert många med mig, hade.
Men så flyttade jag till Uppsala.

När jag flyttade till Uppsala hände en hel massa.
Bland annat insåg jag att det finns en plats för alla. Alla är olika och det är okej. Det är okej att vara lite udda. Det finns i princip alltid likasinnade ändå, bara man letar på rätt ställe.
Jag har haft min fair share av personlighetskriser. När man inte riktigt vet vem man är, vem man vill vara eller vem man håller på att bli. Sånna kriser har nog alla.
Men jag hade precis kommit ur en sån liten kris när jag fyllde år. Jag tror jag fyllde 21, men vi gjorde det till en 16årsdag av dess like. Och jag bestämde att temat skulle vara rosa.
A small step for humanity, a huge fucking step for myself.
Jag såg min rosa träningsoverall i vitögat och bestämde mig. Va fan, rosa är helt klart den snyggaste färgen. Varför kan jag inte bara tycka det? Vara stolt över att jag tycker det? Visa det? Precis som att många klär sig i marinblått för de gillar den färgen. Fastän det är bra mycket mer accepterat än rosa då såklart. Men när jag bestämde mig för att göra det official, visa världen att jag älskar rosa, var det så mycket mer för mig än vad som syntes, och så mycket mer än vad många kan tänka sig.

Jag såg det som att jag stod upp för mig själv, som att jag tillät mig själv att vara den jag är. Det är okej att älska rosa. Min favoritfärg säger inte ett skit om mig förutom att jag verkligen älskar rosa. Det betyder inte alls att jag är svag. Inte alls att jag är mesig. Och inte heller att jag är det minsta puttinuttig eller gulligull och behöver hanteras med bomullsrondeller och skumplast.
Jag är en sjuhelvetes stark kvinna, som står upp för mig själv, som sliter som ett djur för att få det jag vill ha, som är målmedveten, smart och snabbtänkt. Jag är inte som de där blåsta bimbosarna i filmerna bara för att jag föredrar rosa pennor eller har rosa mössa på vintern. Jag är inte dem, och de ska inte få ta den rosa färgen ifrån mig. Jag ska ta den rosa färgen från dem.

Visst märker jag fortfarande av att det finns folk som har fördomar. Folk som fnissar lite när jag stolt visar upp de rosa detaljerna på mina ridkläder eller utrustningen till Wadiah. Det rosa kopplet till Zoega, eller mina strumpor som lyser rosa så det nästan skiner igenom vinterkängorna. Visst ser man att folk har fördomar, tankar. Kanske har de inte kommit längre än vad jag hade 2010. För fem år sedan. Kanske är de kvar där, eller ännu längre bort.
So may be it.
Jag låter dem vara kvar där. De får gärna fnissa. De som känner mig vet att jag har en killerinstinct när det behövs, och att jag alltid kommer att ta i där det krävs för att få det jag vill ha. Och det är allt jag behöver veta. Allt jag behöver ha i ryggen för att stå rakt.
Det är det enda som räknas.
För de andra, de kommer märka att de har fel.

Nej, när jag var liten så hatade jag rosa.
Men jag hatade också broccoli.
Man är inte sämre än att man kan ändra sig. Både om färger och broccoli.

För att jag är kvinna. Jag är målmedveten. Jag är modig. Jag är stark. Och jag älskar rosa.
Jag älskar rosa.

Skärmavbild 2015-04-06 kl. 22.51.28 Skärmavbild 2015-04-06 kl. 22.51.02 Skärmavbild 2015-04-06 kl. 22.52.49

Spring

Förresten så såg jag en film till igår kväll. ”Spring” . Det var typ den konstigaste filmen jag har sett på flera år.

images
Den var liksom jätteseriös och fått massa nomineringar och priser och grejer,  kändes som en film som jag skulle uppskatta. Men så efter typ halva filmen blev det en jävla twist och den blev bara såååå konstig och såååå overklig. Overkliga filmer är inte riktigt min grej. Skulle helt klart kunna nominera den till en av årets konstigaste filmer. Lätt.

 

enAnnandag som är en likAdannandag

Usch, dagen idag har varit pretty much the same som igår. Känts seg och jobbig. Ångest. Över vad vet jag egentligen inte. Bara känts hårt.

Vaknade med migränkänningar, vilket kändes sådär. Det är alltid ett dåligt omen liksom. Gick upp, tog tablett, åt frukost. Gav mig på att försöka plantera om några av mina chiliplantor som blivit lite för stora för frökrukorna. Men blomjorden tog slut. Så jag fick åka och köpa mer. Och så var det ju det där med pyspunkan som jag trodde jag hade råkat ut för på volvon. Så det var bara att åka en runda till hallen där C höll till idag. Be snällt. Hjälp.
Det visade sig att det inte fanns någon pyspunka, det hade visst bara glömts att fylla på luft i framdäcken vid däckbytet. Men jag blev kvar i hallen en stund ändå. I brist på annat. Jag är ju trotsallt ganska bra på att vara ivägen.

Sen åkte jag hem, fixade i stallet. Blev ingen ridning idag pga det slöa huvudet. Gick in och käkade, försökte distrahera hjärnan. Färgade ögonbrynen. För första gången, och det blev faktiskt riktigt jävla bra. Jag som alltid hävdat att jag knappt har några ögonbryn, tji fick jag när jag färgade och insåg att där fanns en massa strån -bara så ljusa att jag inte sett dem förut. Najs.
Kan verkligen rekommendera att färga brynen, det var superenkelt.

Efter fyra koppar kaffe gick jag in i fightermode och började fila på exjobbet till ljudet av Eye of the tiger. Funkar alltid.

Nu ska jag nog snart käka (igen?!) och titta på finalen av Bästa Bonden på 4an. Jag hatar att jag har blivit så otroligt dålig på att laga mat på sista tiden. När jag väl lagar mat är jag duktig och gör mycket så det räcker länge. MEN FY FAN VAD TRÅKIGT DET ÄR ATT ÄTA SAMMA MAT EN HEL JÄVLA VECKA.

Imorgon börjar jag skolan igen! Känns jättekonstigt. Men ska bli kul också!

 

Puss

Åh du härliga söndag.

Inledde dagen med en runda i skogen med Wadiah. Började regna.

Kom tillbaka och skulle fixa i stallet. Höll på att kissa ner mig så var tvungen att gå in.

Kom in och satte mig på toa. Fick migrän.

Tog tablett och lade mig för att vila. Migränen höll i sig.

Skulle ta min mobil och kontakta E för att jag inte kunde åka till ridskolan och rida. Tappade telefonen. Telefonens skärm sprack i en miljon bitar.

Ringde för att få skärmen fixad. Finns inga skärmar hemma. Ring i slutet på nästa vecka sa dom.

Tejpade skärmen. Nu syns allt ännu sämre.

Gick ut på promenad för att avreagera mig. Började regna igen.

 

Det var allt för mig. Jag går och lägger mig nu.

Puss.

 

 

#jävlaskitdag

Världens stoltaste

Ja, idag är jag en stolt matte -igen!

2015-04-04 12.24.57 2015-04-04 13.43.03 2015-04-04 13.43.17

 

Jag och Wadiah åkte själva till ridskolan och red i ridhuset, för att sedan själva åka hem igen. HELT JÄVLA SJÄLVA.
Och Wadiah var helt fantastisk, det tog inte ens fem minuter att lasta henne, varken när vi skulle åka dit eller hem. Jag förtjänar inte en häst som henne! Hon är alldeles för fin för mig!

Så se upp där ute, numera håller vi även till ute på Sveriges vägar ;)

 

För att fira dagens succé blev det en liten drink väl hemma. Nu mår man gott!

2015-04-04 16.35.08

 

Puss!

 

Ännu en film

Igårkväll såg jag filmen ”Big Eyes”, den är baserad på en verklig händelse vilket alltid gör filmer lite mer intressanta enligt mig. Tyvärr innebär det oftast att filmerna även blir lite långtråkiga, verkligheten är ju sällan så händelserik som på film, men den här filmen kändes ändå ganska bra enligt mig.

Synd bara på kläderna som inte var så roliga, för mig är det lite av en big deal när jag kollar på film. Kanske även de var tagna från ”verkligheten” vilket antagligen gör dem naturligt tråkigare.

 

 

Kan ändå rekommendera filmen! Var inte någon lulligullkärleksfilm, så den passar även när man inte har PMS :)

 

Puss!

Däckbytardag

Idag är det långfredag. Det är också däckbytardag. Iaf om man heter Annie Larsson.

Eftersom jag numera är glad ägare till två bilar och får lov att låna ett hästsläp (ingår i stallhyran) har jag några fordon som kräver däckbyte vår och höst. Så av bar det för att byta däck på dem allihop, så med lite (mycket) hjälp från den där Mannen (tusen tack!) så fick de nya snygga sommardäck. Perfekt! Nu är vi redo för sommarsäsongen!

2015-04-03 15.00.30Volvon fick också sitt hjärta polerat, gulligt va?!

2015-04-03 13.34.51 2015-04-03 17.35.11

Och när däcken var bytta på volvo och släp så skulle släpet parkeras. Och idag använde jag det ”gamla” släpet (det bruna) vilket är bra mycket jobbigare att parkera, men inte för maskinförare Annie inte! Gick helt galet bra och på första försöket stod släpet på sin rätta plats. Klapp på axeln till mig!

2015-04-03 14.14.11 2015-04-03 14.14.18

Nu chillar jag och Zoega resten av kvällen. Wadiah fick lite välförtjänt vila idag, imorgon ska det lastas och eventuellt åkas iväg på en tur till ridhus. Spännande!

Puss!

 

Vilken dag.

Idag har jag haft en alldeles underbar dag, fylld av massa hästar.

Det började dock med att jag drog på mig mina fixarbyxor och ”meckade” med min nyinköpta volvo (jag bytte batteri men det kändes betydligt coolare än det låter). Detta för att kunna starta bilen och så småningom koppla på hästsläpet så jag äääntligen kan börja lastträna och åka iväg med Wadiah. Men batteriet blev bytt utan några större incidenter och jag bytte fixarbyxorna mot ridbyxor och gav mig av mot stallet.

Wadiah fick idag prova på att hoppa över några bommar som låg mellan hinderstöd, och hon gjorde det hur bra som helst. Jag trodde nästan att hon skulle vara jobbigare med hinderstöden men det gick över förväntan. Dock var hon lite nervig idag och hoppade till utan anledning med jämna mellanrum. Men det gick ändå bra och vi avslutade på topp!

Efter det kopplade jag på hästsläpet (äntligen!) och lasttränade Wadiah. Hon har ju blivit lastad förut med jag har aldrig lastat henne själv, så det var dags att träna på det. Det var segt i början, hon var inte direkt nervig och slängig men hon tog två steg upp på släpet sen stod hon där hon stod. Men med lite lockbete och goda ord så gick hon så småningom hela vägen in i släpet och så stod vi där och snackade lite, åt lite goda morötter och hade det allmänt chill. När vi hade chillat en stund gick vi ut och in igen några gånger innan vi nöjde oss och Wadiah fick återgå till att chilla i hagen med hagkompisen. Och ack så stolt matte jag var! Nu kan jag snart våga åka iväg med henne ensam och träna. Fantastiskt.

2015-04-02 15.58.38-1

Inte nog med det så lyckades jag backa in släpet i garaget igen på FÖRSTA FÖRSÖKET när vi hade tränat klart. Det överglänsde nästan det faktum att jag precis lyckats lasta Wadiah. Jag var nämligen nervös för just det -att inte kunna backa in och parkera släpet där jag tog det, men det var ju inga problem för en maskinskötare som Annie Larsson! Fett stolt över det!

2015-04-02 16.35.30 2015-04-02 16.35.54

När släpet var perfekt parkerat var det bara att rusa in och duscha och sen bege sig till jobbet. Men! tänker ni nu, Annie skulle ju vara ledig över påsk?!
JA, tänk för att jag ska det! Men Jenniemy hade en liten clinic idag där hon red två av sina hästar och snackade lite allmänt om vad man kan tänka på när man rider dressyr, både unghäst och vuxen häst. Väldigt intressant!

Imorgon ska jag åka och byta däck på bilen och kanske även släpet så det är klart inför sommaren. Sen kan ingenting stoppa oss.

 

Puss!