månadsarkiv: juli 2015

Hästliv.

Idag har ledigheten fortsatt som om den inte hade någon ände. Så jäklarns skönt!

Mina kära föräldrar åkte på semester idag så nu har jag och lillebror FF här hemma. Känns skönt att dela föräldrahemmet med lillebror. Känns väldigt … vuxet.

På fm hann jag med en telefondejt med H, behövdes verkligen uppdateras både det ena och det andra, så det var väl investerad tid! Efter det var det chilltid. Ja, det är det jag håller på med nu när jag är ledig, chillar och har det gott. Så hade jag lite ”egentid”, färgade utväxt och bryn, duschade, myste, lyxade. Sen bar det av till Wadiah för en liten uteritt.

Hon var ganska stirrig idag när jag skulle göra iordning henne, hon fick ju vila igår pga det extremt dåliga vädret, så jag fick inte alls någon bra känsla när jag skulle hoppa upp. Hon ville inte heller stå still när jag skulle komma upp och hon kändes allmänt bråkig. Men väl i sadeln gick allting faktiskt över förväntan! Jag har fått ett helt annat självförtroende när det gäller min ridning av Wadiah, jag har verkligen insett att det är JAG som utbildar HENNE, och inte tvärtom. Det kanske inte ser så snyggt ut när jag rider, men det är inte det som är huvudfokus just nu, för nu handlar det om att hon ska lära sig och förstå vad jag vill och vad som förväntas av henne. Och det blir helt klart mycket roligare att rida när man har lite bättre självförtroende.

Så väl i sadeln gick turen faktiskt riktigt bra och vi tränade på övergångar och ställningar, vilket hon inte var helt hundra på i början, men i slutet var hon jätte jättefin. Då blir man en stolt matte!

När jag släppte ut henne i hagen igen åt hon helt maniskt och tittade upp på mig med munnen full av gräs. Mitt lilla troll. Så mycket jag älskar henne. Min pärla. Tjock just nu, men fortfarande finast i världen.

Ibland är man inte det minsta sugen på att hålla på med hästar, inte alls sugen på att ge sig ut och rida och fixa och greja. Men känslan när man väl står ute i stallet. Känslan när man pillar, fixar, borstar, matar, tittar, gullar. Den är ovärderlig. Och på något vis så är det ju det man lever för.

Imorgon blir det utflykt igen. Då ska jag åka och kika på en ”ny” häst. Jag behöver ju en sällskapshäst till Wadiah så hon kan få flytta hem till Ugglebo. Så imorgon ska jag åka och kika på en gammal arabvalack så får vi se om det är något som kan passa med min älskade ögonsten.

Det var allt för mig, puss!

Rätt ögonblick att imponera

Dagen idag har varit helt klart väldigt härlig.
Jag har glidit runt och fixat, plockat och småmyst mest hela dagen. Plockat iordning lite i min garderob i flickrummet, fikat, ridit en runda på världens bästa häst, ätit, duschat, fikat, plockat lite till, fikat. Ja, ska jag bo här ett tag lär jag nog gå upp några kilo i vikt. Men vad gör väl det, jag har mått bra under tiden iaf :)

Jag har också hunnit med att prata lite med chefen på mitt nya jobb. Det ska bli så otroligt spännande och roligt, blir så peppad varenda gång jag tänker på det. Jag ska verkligen göra mitt allra allra bästa, nu börjar ju mitt liv och jag kan äntligen göra karriär och bli bäst på det jag gör. Känns häftigt!
Känns också väldigt häftigt att jag lyckats knipa ett jobb som handlar om foder, det som gjorde att jag en dag för ungefär fem och ett halvt år sedan tog mitt pick och mitt pack och flyttade upp till Uppsala för att börja en, vad som kändes, evighetslång utbildning.
Det har varit lite av ett riktmärke för hela min utbildning – att en dag få jobba med foder.

Arbetsbristen för agronomer gjorde dock tidigt klart för mig att jag antagligen skulle behöva nöja mig bara jag lyckades få något typ av jobb efter examen, om det så bestod i att städa parkeringsplatser.
Under utbildningen hade jag sådan ångest över det där med att få det första jobbet. Om man lyssnade på vad andra sa, både kursare och utomstående, så var det ju i princip en omöjlighet. Jag försökte alltid att vifta bort det med att säga något i stil med att jaja, bara man är på och verkligen vill så löser det väl sig. Å andra sidan hade jag ju ändå planer på att bli exceptionellt duktig så då skulle det ju bli än mindre bekymmer det där med att skaffa jobb. Men ju längre tiden gick och desto mindre tid det var kvar på utbildningen så steg ångesten, och diskussionerna om jobb efter examen blev än mer hetsiga och oroliga. Klart man var så jävla rädd för att det aldrig skulle bli något jobb efter den enorma investeringen man gjort i utbildningen. Klart man tvivlade på att man någonsin skulle göra något annat än att servera fisk eller mjölka kor!

Men så för en gång skull så lyckas man leverera på preciiiis rätt ställe. Vid preciiiis rätt tidpunkt har man ett riktigt flow och lyckas knipa det där jobbet. Sätta den där intervjun. Klicka med rätt människor. Göra ett riktigt gott första intryck.
Ja. Just den här gången kunde jag inte valt en bättre tidpunkt för att allt skulle bli perfekt.

Om bara några dagar skriver vi kontrakt, så egentligen borde jag kanske inte ropa hej riktigt än. Men det tänker jag göra ändå. För jag är så jävla glad över det här!

Puss!

Början till livet som Agronom

Nu kommer ännu en uppdatering, efter flera veckors uppehåll och tystnad från mitt håll.
Varför?
Svaret är drama. Så jävla mycket drama.

Jag tänker inte gå in på detaljer, det orkar jag inte och det vill jag inte, och som skapare av den här bloggen ger jag mig rätten att strunta i att förklara.
Flera händelser ledde i alla fall till att jag i fredags fick assistans av min älskade far och snälla farbror som ryckte ut med hästsläp ner till Skåne och hjälpte både mig och min kära Wadiah hem till hemtrakterna igen.

IMG_2698

Ja, så nu är vi alltså här, på hemmaplan. Och den här gången är vi här för att stanna. Jag och min älskade häst. Det är nämligen så att jag lyckats knipa ett jobb också, som agronom. Ja! Lilla JAG! Lyckades! Jag har fått ett riktigt jobb! Med riktig lön! Och med riktiga, normala arbetsvillkor!

Så nu smids planer här hemma i Ugglebo, planer för framtiden. Jobbet ska jag börja på i början på September, då ska jag visa framfötterna genom att bland annat åka ner på utbildning och möten i Danmark. Det betyder att jag har hela Augusti för mig själv här i de småländska skogarna, och jag har bestämt att göra så mycket som möjligt under min lediga tid. Det ska byggas lösdrift till häst (ar), sadelkammaren ska fixas, foder ska ordnas, hagar ska kollas över och stängslas in, jag ska hitta ett hus jag kan bo i medan jag väntar på att mitt framtida hus blir ledigt (om ett år ungefär), jag ska träffa vänner och ta upp gamla kontakter, jag ska jobba lite grann på mitt gamla jobb för att det är roligt och för att de behöver mig och så ska jag försöka ha lite semester och vila upp mig också. Det är en spännande Augusti jag har framför mig, och mina steg har nog aldrig känts lättare än de gör för tillfället. Hela världen ligger för mig och det känns som att mitt liv äntligen får börja på riktigt. Äntligen!

Att jag återigen har fått komma tillbaka till Småland och blivit smålänning på nytt visste jag skulle kännas otroligt skönt, men känslan som sköljer över mig när jag inser fakta är än mer än jag någonsin kunde tro. Sedan jag flyttade hemifrån på halvtid 2006 har jag drömt och längtat om att få komma tillbaka, och nu är jag här. Nu kan jag börja planera och lägga ner tid på mig själv, gården och hästarna för att få mitt liv precis som jag vill ha det, och som jag har drömt om i så många år. Det är en mäktig känsla, det är det verkligen. Och det är inte många bra saker som jag känner att jag verkligen förtjänar, men just det här, den här starten på det ”riktiga” livet som alla studenter längtar efter, DET FÖRTJÄNAR JAG TA MIG FAN.

Kärlek till er alla, nu kör vi!

Puss

Måndag.

Ja, idag är det måndag! En ny vecka drar igång och jag tackar helgen för mysig avkoppling, ledighet och otrolig hetta.

Idag red jag ut på Wadiah tillsammans med H, stallchefen, just för att de senaste gångerna när jag har ridit Wadiah har hon varit extremt spänd och nästan omöjlig att få att gå fram för skänkeln – så himla trist! Och idag kände jag att det var lite nog, vi behövde få en ridtur där vi inte behövde fokusera på sånna tråkigheter och li irriterade på varandra, utan en härlig tur så att Wadiah snart snart kan komma tillbaka till den där formen hon faktiskt har haft… Just nu är hon mest härligt rund och.. trött. Otränad.
Ungefär som sin matte.

Så ridturen idag var riktigt lyckad och jag fick återigen smaka på det där hoppet – hoppet om att ha en häst som faktiskt går att rida och inte bara är spänd och tittig hela tiden. Bra start på veckan med andra ord!

Imorgon ska H träna för sin tränare, och då ska jag med och kika. Det ska bli riktigt roligt, jag tycker att det är otroligt intressant att se även när andra rider för tränare, det är nyttigt att se hästar från marken och hur små korrigeringar hos ryttaren kan ge hästen ett helt annat uttryck. Det är nog egentligen mer spännande än vad det låter! För en obotlig teoretiker som mig själv så är det något som är absolut nödvändigt för att jag själv ska kunna utveckla min egen ridning och förstå mål och sammanhang i den.

På onsdag bär det nog av till Falsterbo för att kika på när Felicia Grimmenhag har sin clinic, hon har ju köpt sig en Kullatorps häst så då måste vi dit och kika och stötta ekipaget -såklart! Ska bli väldigt roligt att få se dem tillsammans :)

I helgen jobbar jag, men nästa vecka har fler överraskningar som ligger på lut, bland annat ska jag och H ta med oss två hästar upp till sportcupen i Strängnäs tors-sön. Det ska också bli en alldeles särskild upplevelse.

 

Puss på er!

En liten uppdatering

Ja. Så här kommer alltså en liten uppdatering från Skåne. Jag har ju gått och blivit skåning verkar det som.
Tack och lov känner jag mig idag ganska lugn. Kanske har jag äntligen hunnit ikapp mig själv och landat här och landat i att utbildningen faktiskt är klar (!!!!) och livet har börjat på riktigt. Eller ja, kanske inte riktigt på riktigt, för just nu gör jag ju något lite tillfälligt så det ska väl till ett fast jobb och en riktigt fast punkt för att livet ska börja riktigt på riktigt, men nära nog är det nu!

Tyvärr inledde jag ju min insats här med att få ryggskott, vilket ju är mindre bra. Prestationerna överväldigar väl inte direkt mina arbetsgivare, men man gör så gott man kan ändå.
I helgen fick jag den stora äran att följa med på utställning, där Kullatorp hade med sig tre av sina uppfödningar, ett 6-årigt sto och två 3-åriga ungston. Det var verkligen häftigt, kan säkert vara riktigt roligt att titta på även för icke-arabfrälsta eller kanske till och med för de stackare som inte ens är hästfrälsta. Väl värt ett försök i alla fall! Riktigt roligt, och Kullatorp vann de klasser de ställde upp i -vilket ju i sig var så jävla häftigt så jag får fortfarande rysningar när jag tänker på det. Vilken första utställning va? Jag kände mig väldigt speciell, även fast jag inte hade någon som helst del i framgångarna egentligen. Men jag fick stå i mitten och ta emot folkets jubel och applåder tillsammans med team Kullatorp, så det var riktigt häftigt. Det blir helt klart flera gånger, det är jag övertygad om. Jag blev även inbjuden som VIP på utställningen, till skillnad från deltagandet på utställningen så var min VIP skylt alldeles säkert en engångsföreteelse, det kommer nog inte hända särskilt många gånger till, så det var också riktigt häftigt. En helt ny värld för en stackars bonnatös som mig ;)

IMG_2636 IMG_2637

 

Det är dock inte Kullatorps häst på bilden, det är inte min uppgift att lägga ut bilder på deras vackra hästar hullerombuller på nätet, så det låter jag bli! :)

Wadiah stortrivs här. Ja verkligen, stortrivs! Nu har hon fått komma in i storflocken, en flock på 10 fina ston som går i stora sommarhagar med mycket härligt gräs. Ja, hon är väldigt rund om magen, men jag försöker förgäves råda bot på problemet med ridturer var och varannan dag.
I början fick hon stå i en lösdrift tillsammans med en kompis, Eden, Eden och Wadiah är fortfarande bästa vänner i flocken och hänger ihop i ur och skur – så himla gulliga tillsammans! Stallarna här är så otroligt fina, det är så man nästan känner att man måste sminka sig och göra sig fin för att gå ut och mocka..

IMG_2562 IMG_2622 IMG_2574

 

Det är helt klart ett annat tänk när man jobbar här än när man har jobbat på andra ställen. Här ska allting putsas och torkas och spånet i stallgången ska krattas i mönster två gånger om dagen. Inte riktigt vad man är van vid! Först kändes det lite konstigt att lägga så mycket tid på sånna saker, men nu förstår man mer varför man gör det och då finner man faktiskt en hel del glädje i det också. Till och med så att jag, lilla fröken Kaos, skärper till sig och håller fint, dammar och putsar boxdörrar varje dag ;) Det finns en anledning att stallarna är så fina som de är, förstår man nu!

Zoega kom hit i mitten på förra veckan och protesterade högljutt de första dagarna. Nu har hon dock börjat finna sig och förstår att livet som stallhund är ganska fett ändå. Hon får följa med, kan äta i princip obegränsat med hästbajs så fort matte tittar bort, och hon blir aldrig ensam. Och hon får mycket gull av folk som går förbi. Så hon ska nog vänja sig vid livet på Kullatorp hon också!

IMG_2643

 

Igår var jag och H inne i Ystad och spanade. Det verkar vara en riktigt mysig liten stad, får nog ta mig dit på egen hand och utforska lite. Skåne överlag är en helt ny värld för mig. Här pratar folk konstigt och alla små byar har helt ologiska obegripliga namn som innehåller ett ö eller två någonstans i namnet. Men det är också väldigt mysigt, och Kullatorp är ett mycket vackert ställe där tiden på något vis verkar stå lite stilla. Som om det inte riktigt händer något utanför de omgivande lövskogarna.

Det ska nog bli bra det här.

 

Skriver mer någon annan dag, puss!