månadsarkiv: november 2015

Jag har ju glömt!

Lägga ut bilderna från tjejträffen vi hade utanför Strömstad!

Ska inte ta åt mig någon ära alls för bilderna, de flesta är tagna av mina vänner och jag har fått ta del av dem (stort tack för det!). Men de blev så himla fina och ger mig riktigt varma mysiga känslor så jag måste ha dem sparade här, på min blogg. Puss på er mina vackra vänner!

IMG_0036 IMG_0032 IMG_0031 IMG_0028 IMG_0027 IMG_0020 IMG_0017 IMG_0016 IMG_0015 IMG_0014 IMG_0012 IMG_0009 IMG_0011 IMG_0010

Frost

Idag har det varit riktigt kallt i lilla Ugglebo, det låg ett tunt lager is över sjön som utgör Ugglebos centrum och vattenkaret hade frusit i hästarnas hage på morgonen. Dags att införskaffa sig en thermobar snart så att vattnet slipper frysa i vinter. Men än så länge får de klara sig med den eluppvärmda vattenkoppen. Den är inte fy skam den heller.

Min dag började som vanligt med en morgonpromenad med lilla Z.
Man kan inte säga annat än att världen är vacker i frost.

IMG_0230

Synd bara att man måste ha så mycket kläder på sig när det är kallt. Förut kände jag mig relativt smidig på morgonpromenaderna, nu känner jag mig mer som en liten… boll typ.

Efter promenaden blev det frukost och sen hjälpte jag mamma lite med julfix. Tänk att det snart är jul. Hjälp.
Fastän, är det inte lite konstigt hur vi VARJE ÅR förundras över hur snabbt det har gått och ”tänk att det redan är jul!”? Borde vi inte lära oss snart att varje år går precis just så snabbt?

Sen bestämde jag med grannbonden att det var dags att slänga ut en bal hösilage till de små pållarna, när det blir kallt såhär så är det skönt om de har att äta på natten. Tänk så glad jag blev när han erbjöd mig en foderhäck också, stort tack för den! Kommer göra stor skillnad i vinterhagen. Tänk hur lätt det är att göra en hästtjej glad.
Hästarna var något skeptiska till det konstiga som landat mitt i hagen, speciellt fegisen Wadiah. Men efter några frustanden och pustanden och små race runt den konstiga prylen vågade hon sig sakteligen fram och nosa, och oj så lycklig hon vart sen. Hon har inte lämnat foderhäcken än.

IMG_0231    IMG_0256   IMG_0243   IMG_0251   IMG_0250  IMG_0255

Hann också med en tur till morfar och putsa lite fönster innan mörkret lade sig. Hann inte med riktigt alla så får väl bli en tur dit imorgon också.

 

Puss!

Att musiksätta livet.

Ni vet hur man kan associera massa saker med varann? Det kan handla om smaker, dofter, ljud eller bilder som man associerar med människor, platser eller minnen. Det gör jag väldigt ofta, men musik. Nästan all musik jag hör associerar jag med något. Ofta så är det ju flera saker som påverkar vad man associerar med vad, speciellt när det gäller människor. Det är ju ofta man länkar ett visst musikstycke med en person eftersom den har uttryckt att den gillar den musiken eller man har hört att den har lyssnat mycket på det stycket. Därför brukar jag försöka länka musiken till sånt som inte kan påverka mitt val. Jag vet, det låter invecklat men det är det egentligen alls. Som att sätta musik till mina djur, de kan inte påverka mig genom något de säger eller lyssnar på. Eller mig själv. Jag har lyssnat på väldigt mycket musik och gillat oändligt många låtar, så nu kan jag liksom inte välja ut på grund av det. Men en låt som känns som mig själv -just nu i alla fall, är Amanda Jenssens Greetings from Space. Den får nog representera mitt liv just nu.

Precis som Zoegas låt alltid kommer att vara Beyonces Halo.

 

Hästarnas musik får komma i ett annat inlägg.

 

Puss!

 

 

Det där med att ta selfies med djur…

Är absolut inte det lättaste! Men försöka måste man alltid göra!

IMG_0210 IMG_0195IMG_0213

Har precis varit ute och lagt på hästarna täckena som har hängt inne i pannrummet och torkat under dagen. Antagligen blir det väl regn ikväll/inatt/imorgon bitti och då är det skönt att veta att de har regnkläder på sig. Men det hade klart varit skönt med varsitt sett regnkappor till åt dem så att det alltid finns ett torrt ombyte, iaf om denna vintern blir lika blöt som förra.

Tanken slog mig återigen när jag tog in dem i lösdriften och stängde för öppningen för att ta på dem täckena, att herregud vad skönt det är att äntligen kunna erbjuda sina ögonstenar att ha dem på det här sättet. Alltid möjlighet till rörelse, naturliga beteenden, födosök, sociala beteenden, allt! Det är så skönt för hjärtat. Och efter att de varit inne under tak i bara några minuter så är det detta man ser;

IMG_0191

En häst som vill ut och vandra igen. Hästarna VILL INTE STÅ INNE I EN LITEN PYTTEBOX. DE VILL INTE DET. Och ni som fortfarande lever med tankarna om att ”jooo MINA hästar VILL minsann in i stallet på eftermiddagen, de står och gnäggar och hänger vid insläppet när det börjar bli mörkt!”, till er vill jag bara säga att det är inte så konstigt! För vad får era hästar när de kommer in? Mat kanske? Och har de dessutom stått hela dagen i en lerig liten fyrkantig hage utan mat så hade jag också velat komma in och äta om jag var en häst som naturligt äter ungefär 18 timmar om dygnet! Inget konstigt alltså.
MEN, om det inte hade funnits någon mat därinne då? Hade din häst fortfarande stått och hängt vid insläppet när det börjar mörkna? För att det är skönare att stå inne på begränsad yta med begränsad möjlighet till social aktivitet? Nej, jag skulle faktiskt inte tro det.

Så – det är så jävla skönt att kunna erbjuda sina hästar det absolut bästa. Och tillbaka får man så himla mycket. Snälla, harmoniska, lugna hästar som är tillfreds med livet. Och som dessutom går att stängsla in med en halvtaskig tråd utan ström eftersom de ändå inte vill vara någon annanstans.

Sen var och J här idag och red Ali en sväng. Det är så roligt att få besök och så roligt när folk vill hjälpa mig att rida prins Ali. Han är ju en riktig gentleman, det måste faktiskt erkännas.

IMG_0187

Det blev kanske ingen superbra bild, Ali ville inte riktigt ställa upp på foton idag..
Wadiah reds på bettlöst även idag och hon verkar ha fattat det där med att hon har lite friare tyglar när hon inte har något bett i munnen, både en och två gånger blev det någon liten backutspark i galoppen. Imorgon kanske hon får ridas på bett igen, så hon inte helt tappar fokus.

Imorgon förmiddag kommer O hit och hjälper mig med Ali, helt perfekt! Hoppas bara vi hinner undan regnet också så är jag nöjd.

 

Puss!

Helgens bravader

Den här helgen har faktiskt varit riktigt riktigt bra måste jag erkänna!
Inledde den med besök av E&I med lille L i fredagskväll. Blev massa god mat och rödvin. Mamma var ansvarig för rödvinet vilket resulterade i stora rejäla doser åt oss alla, förutom för lilla L då såklart.

Framåt lördagsförmiddagen sedan kom O hit och vi red ut en runda med hästarna. Den här gången var Ali lite stel i bakvagnen i början, så jag coached O till att rida fram honom och få honom att länga på stegen lite, använda ryggen lite extra så att han verkligen stretchade ut sina fina små bakben. Det var kul att coacha, men nog lite jobbigt både för O och Ali tror jag. Wadiah red jag på bettlöst för första gången (som jag skrev i föregående inlägg -jag vet), vilket gick som en dans efter hon (och jag) hade vant oss vid det.

På kvällen bar det av till Bredaryd eftersom jag blivit medbjuden på lite födelsedagshäng i Värnamo med J&A och deras vänner. Var riktigt roligt att få träffa nytt folk och även några gamla godingar som man inte sett på hundra år nästan. En av fördelarna med att komma hem efter att ha bott på annan ort några år måste vara att få ”lära känna” sina gamla kompisar på nytt. Det kan jag verkligen rekommendera, det är så himla roligt. Man vet liksom redan att man tycker om personen, men får reda på nya spännande saker hela tiden. Kvällen mynnade ut i en liten utgång på Harrys i Vmo och sedan sov jag hemma hos J&A i Bredaryd. Inte utan att man blir lite förvånad ändå över hur många dryga människor man stöter på ute på krogen också. Kanske ser jag speciellt mottaglig ut för dryga människor? En kille i baren ville bjuda mig på en begagnad drink, efter att jag nekat och frågat hur mycket rohypnol han droppat i den, skrattade han till och trugade ännu mer på att jag skulle ta den. Hans egen drink var nästan slut, men han själv valde att köpa en ny öl till sig själv istället för att smaka på drinken, som han gärna ville ge bort till mig. Inte alls misstänkt.

 

Innan jag begav mig hemifrån försökte jag mig på en ny sesion för att ta selfies. Jag måste verkligen bli bättre på det. Det brukar, och så även denna gången, alltid mynna ut i bilder som denna;

Söndagen var lugn, med jakt i byn med omnejd så ridningen blev vilande. Jag och mamma hann dock iväg en tur till julmarknaden på Stora Segerstad, vilket var mycket trevligt. I vanlig ordning blev det som fick följa med hem endast sådant som var ätbart, dvs. glögg, ostar, rökt fisk, bröd, korvar, salami, mera glögg, mandel, godis och lite potatis. Det sken i ögonen på mamma när hon diskuterade potatissorter med den gamla mannen som sålde dem. Han hade 380 olika sorters potatis hemma och jag kunde känna mammas iver på de 3 meters avstånd jag höll när hon ivrigt diskuterade med och viftade hit och dit mot mannen och hans potatis. Men hon är fin min mamma, det kan man inte säga annat än.

Idag är det lugnt, har varit ute på morgonpromenad med Zoega och ska snart bege mig ut i regnet igen. Hästar som ska motioneras. Ibland önskar man faktiskt att man hade tagit ut deras vintervila lite i förskott, i alla fall dagar som den här då det är grått grått och regnigt.

 

Puss!

Att granska sig själv

Det är nyttigt att då och då stanna upp och granska sig själv. På olika sätt.

 

 

Faktiskt så använder jag mig väldigt mycket av det i min ridning. När allt går åt pipan och man tycker att man inte får till någonting så som man tänkt, då brukar jag -bildligt talat- stanna hästen och fundera vad det är som gör att vi inte kommer dit jag har tänkt mig.
Är jag otydlig på något sätt? Vilka hjälper ger jag och varför? Finns det någon möjlighet att hästen misstolkar mina hjälper? Kan jag bli tydligare på något vis? Vad är prio ett i just den övningen jag håller på med för tillfället?

 

De senaste gångerna jag har varit ute med Wadiah har jag tyckt att vänstergaloppen inte riktigt flyter på som jag vill, allt blir fel, från själva fattningen till det att jag försöker öka galoppen och ställa igenom henne i vänster varv. Jag vet att hon hade lite bekymmer med fattningarna redan i våras när vi var hos tränare J, då tittade vi på henne och såg att hon inte fattade på rätt bakben utan hon gjorde som ett litet skutt och föll in i galoppen med frambenen först.
Så häromdagen var jag inspirerad och skulle ge mig ut och undersöka saken, så efter en kort tids ridning bad jag min kära mor komma ut och filma små snuttar på mig och Wadiah när vi rider galopp i båda varven. Det är verkligen hemskt att se sig själv på film, min ridning ser heeeelt förskräcklig ut. Jag insåg snabbt att jag måste göra detta oftare så jag ser vad jag måste måste måste träna på. Här är några bilder från klippen – titta på egen risk! Jag skäms, men känner att jag ändå måste dela med mig så jag kanske skärper till mig i framtiden..


Något man kan se på bilden ovan är hur pass rakt över hästen jag sitter, och om jag viker i sidan åt något håll. Detta hade man ju velat se kanske främst på böjt spår, men det kanske jag kan få med till nästa gång. Det är inte helt rakt bakifrån på den här bilden, det var ju inte syftet med filmer -mer en bonus att det kom med faktiskt, men jag tycker ändå att jag är hyfsat rakt över? Eller vad säger ni? Det enda som jag skulle säga faktiskt stämmer bra i klippen…

Den här bilden har jag med mycket för jag tycker det är så fint med solens strålar över oss, men man ser också att jag borde lätta på innertygeln något. Jag vill gärna hoppas att det fanns en bra anledning till att det ser ut såhär, hon var ju lite nervös så fort vi närmade oss husväggen..


Sänk handen och vrid om den…

Måste verkligen jobba med att få bak min skänkel också, hej stolsits..


Inte ramla fram!

STRÄCK PÅ DIG.

 

Ja. Mycket finns det att förbättra! Mer hos mig än Wadiah, men det var inte direkt någon överraskning..

Idag var O här och vi var ute en runda med båda hästarna, jag red Wadiah på bettlöst träns för första gången. Det gick kanon! Först ville hon gärna bli lite hängande i tyglarna, men sen fattade hon galoppen.

 

Puss!

Kladdkakansdag idag

Och jag bestämde mig för att slå på stort med kladdkakebuffé, det kan man göra när man inte bor ensam och måste äta upp allt själv. 

Min kära mor satte dock sina klor i den ena kladdisen och -vips! Så var den inte så kladdig längre.. 

Men två varianter blev det i alla fall.
  

Idag har även O varit här och rastat Ali. Han är ett riktigt charmtroll, alla som rider honom blir förtjusta, så kul! 
Puss 

Morgonhumöret nuförtiden…

12190817_10153390272539842_5969829638500082727_n

Idag kommer J hit så ska vi rida en runda. En bra sak med att ha två hästar är att det förenklar hela processen med att komma igång och bjuda hem folk till en.
”Du ska inte komma förbi på en ridtur” är så mycket enklare, mer avslappnat och mer konkret än ”vi borde ses och ta en fika nån dag”.
Och förutom det så är ridningen ett väldigt trevligt sätt att umgås, plus att jag måste ändå rida så det blir som att slå flera flugor i en smäll. Man liksom kombinerar något roligt med något roligt.

Puss!

Älskade böcker

Jag är ju en boknörd utan dess like, det vet jag. Och säkert ni också vid det här laget. 

För tillfället har jag fått dille på att jag ska ta mig igenom de gamla engelska klassikerna. På originalspråket. Varför inte liksom? Det finns något lockande i det gamla engelska språket, något högtidligt och vackert som är svårt att få till nuförtiden kan jag känna. Det är den där känslan liksom. Som att, när man läser en replik vill man liksom höja hakan ett snäpp och lite elegant vicka på huvudet. Är jag kanske lite för nördig nu? 

Idag bar det iaf iväg, återigen, till bokgrottan i Gislaved för att köpa på mig lite begagnade böcker. Kom hem med 5 nyförvärv, som jag knappt kan vänta med att börja läsa. För tillfället har jag dock näsan i min favorit -Pride and Prejudice av Jane Austen. Så de andra får visst vänta några dagar till. 

  

 

Puss!