månadsarkiv: december 2015

BRB

Jag vet att jag har varit väldigt frånvarande ett tag. Ibland händer allting på en gång och man har lite svårt att hänga med, orka med.

Men på något vis lyckas man alltid komma ur det där också. Jag är nog snart där även denna gången. Så länge får ni fantisera om vad jag är med om. Det är inte så himla mycket spännande egentligen, så eran fantasi är nog bra mycket roligare än om jag hade skrivit allt här.

Nåja, jag tänker på er och hoppas att allt är bra med er, jag är snart tillbaka på regelbunden basis.

 

Puss!

Boktips!

Nu kommer äntligen ett nytt boktips, var ju ett tag sedan sist! Anledningen till det är nog främst för att jag inte tycker att jag har hittat någon riktigt bra bok på sista tiden, och när jag äntligen fick fatt i en så var den så lång så den har tagit evigheter att lyssna på. Ja lyssna på, för mamma hjälpte mig lite så jag kunde förlänga mitt abonnemang på Storytel – Lycka!

Boken jag har lyssnat på nu på senaste är i alla fall Jan Guillous ”Brobyggarna”, som handlar om några bröders liv under 1900-talets början. De föds i en ganska fattig familj men blir upptäckta på grund av deras tekniska talang och få börja på universitetet för ingenjörer i Dresden. Resten är historia. Eller ja typ, man får följa dem genom livet med alla dess tidsenliga prövningar och den tidsenliga levnadsstandarden. Den är faktiskt riktigt bra. Och det bästa av allt -bara första delen av fem, så jag har många timmars trevlig läsning framför mig!

Älska, glömma och förlåta

Igår vågade jag äntligen mig ut på lilla grå igen, typ första dagen som det inte blåste helt vansinnigt ute. Det var första gången sen den där hemska katastrofritten. Vi skrittade bara, och jag hade med mig prins Ali på släptåg.

Det gick så himla bra, Wadiah var såklart spänd som vanligt i början och ville inte riktigt gå fram, men när hon blivit lite varm i kroppen så gick det jättebra. Jag tror att alla ryttare behöver ge sig ut och skritta på lång tygel ibland. Visst är det bra för hästen också såklart, men som ryttare hinner man reflektera en hel massa över lite allt möjligt medan man är ute. Både på sin ridning och sitt liv. Och sin underbara häst.

Och jag som borde ha fått några snytingar efter förra gången jag red, fick bara en massa kärlek av mina fina hästar. De är verkligen inte långsinta. Allt var som vanligt och det kändes som Wadiah förlåtit mig för längesedan. Sen att inte jag förlåtit mig själv är ju en annan sak, men det kommer jag kanske inte någonsin göra, det vet man ju aldrig. Man har ju en tendens att vara hårdast mot sig själv. Är det inte så?

IMG_0473-0 IMG_0490-0

Fina Wadiah, vacker som en dag. Och världens mysigaste var hon också igår.
Ali hänger som vanligt glatt på, utan att ana vad som hände senast jag och Wadiah var på tu man hand.

Jag hoppas verkligen att jag aldrig slutar med hästar.

 

Puss

Dopdag extended version

Igår var det ju som sagt Ludvigs dop, min älskade brorson. Lillebror O fick äran att vara fadder till den lille och jag fick den äran att baka en kaka till dopfikat. Kanske inte lika glammigt uppdrag som min lillebror men det var trevligt att kunna bidra med något. Så jag bakade en morotskaka eftersom det är så himla gott och Ludvigs pappa, min bror E, tycker att det är så himla gott.
Mamma fick även hon bidra med en kaka, fastän det blev visst en prinstårta, med hemmagjorda små marsipan fotbollsskor och fotboll på. Mycket poppis må jag lova.

IMG_0440-0IMG_0435

Och jag fick lov att använda min nya svarta spetsklänning för första gången, det var en riktig succé. Klänningen satt som en smäck och jag kände mig nästan smal i den -Win!
I sånna här lägen skulle jag väl haft något flashigt ställe att ställa upp mig så jag kunde visa en helkroppsbild, eller alternativt be någon annan ta ett foto av mig, så ni får se den fina klänningen. Men det kan man ju inte med att be någon om. Vore ju skitpinsamt. Så ni får nöja er med en ansiktsbild inkl. halva överkroppen.

IMG_0454

Dopet var så himla fint och Bror E och hans I såg så kärleksfulla och stolta ut så jag höll på att fälla en tår över hela situationen. Men det gjorde jag ju såklart inte, det hade heeelt förstört mitt smink. Dopfikat var också trevligt, fastän det var så varmt så jag höll på att svimma av och rinna bort från stolen. Det var dock väldigt trevligt och jag träffade folk jag inte sett på väldigt länge. Det är alltid kul att göra, men lite extra kul när man känner att man faktiskt lyckades med både smink och kläder juuuust den där dagen.

 

Puss!

Äventyr

Idag har jag varit på äventyr i Jönköping. Fick mig att inse att jag behöver fler äventyr och utflykter i mitt liv. Är det någon där ute som behöver sällskap så ställer jag gärna upp. När jag lägger den manken till så kan jag faktiskt vara riktigt trevlig att umgås med. 

   
  
Förresten så har min bil blivit väldigt krasslig. Så pass att jag inte kan köra den förrän hjullagret är bytt. Tråk! Tur att jag impulsköpte en gammal risig Volvo för ett tag sedan. Den går såklart som en klocka fortfarande. 
Ikväll är det vin och Downton Abbey mys. Har ni kollat den serien? Helt fantastisk. 

Imorgon är det dop för vår älskade lilla Ludvig, det ska bli riktigt trevligt.
Puss! 

Förvånande?

Gjorde ett 100 % vetenskapligt test på Facebook igår kväll; ”vilken hästras är du?”. 

Resultatet var föga förvånande:

  
Vet dock inte riktigt om jag kan hålla med om allt som står om det arabiska fullblodet/mig. Typiskt det som kanske inte passar in på mig är nog fancy clothes, far-off exotic places och att jag på något vis skulle vara något av en ”head turner” eller se snygg ut medan jag gör saker. Jag är otroligt hemmakär, ser vanligtvis ganska förskräcklig ut och köper kläder på Ullared. Men annars så! 
Puss!

Tack ni underbara!

Den senaste tiden har ja blivit totalt love-bombad. Det är sant. Mer eller mindre varje dag har det kommit någon oväntad komplimang eller fina ord. Så mycket kärlek, så jag blir helt rörd när jag tänker på det. 

Tack fina, vackra, underbara, bästa ni! Jag är så glad över att ha så många fantastiska människor omkring mig! Och så glad över alla fina ord!

Jag lovar, jag ska själv bli bättre på att ge komplimanger till folk i min närhet, jag tänker så väldigt mycket gott om alla jag tycker om, men det är alldeles för sällan jag säger något. Förlåt för det. Jag är så himla dålig på att ge kärlek, så dålig på att säga hur mycket jag tycker om, så dålig på att lyfta fram andra. Men det ska jag bli bättre på. Det lovar jag. Faktum är -att jag tror jag ska bli bäst på det. Ja. Det ska jag. För som vanligt när jag ska göra något så är det allt eller inget. Så därför ska jag bli absolut bäst på det. Någonting ska jag ju vara bäst på också. 
Och nej, jag vet vad du tänker, men nej. Jag är inte full när jag skriver det här.

Puss på er, underbara!