Kategoriarkiv: Häst

Lite märkligt

Idag hände det något lite märkligt. När jag var på ridbanan med W, hade precis börjat rida, så står det helt plötsligt en tjej bredvid ridbanan och tittar på oss. Hon hade röd Kingslandjacka så jag tänkte att hon kanske var medryttare till någon av de andra hästarna i stallet och ville hälsa eller något så jag stannade till när jag kommit fram till henne. Hon började prata med väldans fart. Men hon var ingen medryttare, nej. Hon var bara en dansk pie som var i Sverige några dagar och hade sett oss när hon var ute och gick. Hon pratade på och frågade om hon fick prova att rida lite. Hon studsade upp på Ws rygg och red några varv, överlycklig. Första gången hon red ett arabiskt fullblod sa hon. Hon var förundrad över att W var så lugn, hon trodde att araber var väldigt stirriga och hetlevrade.
Nej nej, sa jag och skrockade, hon är alltid så här lugn och snäll.
Jag försäkrade henne om att det var sanningen. Hon bor i Danmark så hon kommer aldrig få veta hur det egentligen ligger till.

Hon berättade att hon hade en islandshäst hemma och ville att jag skulle komma dit och hälsa på henne och rida lite. Hon la till mig på facebook så jag verkligen skulle höra av mig om jag bestämde mig för att åka dit. Schysst grej egentligen.

Med världens största leende tittade hon mig rakt in i ögonen och sa att jag hade gjort hennes dag, sen gick hon iväg med lätta glada steg.

 

Egentligen inget konstigt, men sånt händer ju aldrig i Sverige, eller?

 

img_3077

 

Puss!

Magkänslan

Alltså. Den där hästen jag har. Hon är dyr nu. Väldigt dyr.

Jag lovade mig själv för ett tag sedan (kan ha varit ett nyårslöfte) att lita mer på min magkänsla. Jag gjorde inte det. Och saker och ting blev inte alltid så bra som jag hade önskat.

Så återigen bestämde jag mig för att verkligen verkligen lita på min magkänsla.
Min stallplats är verkligen ett sånt typexempel. Jag var egentligen ute efter en lösdrift till lilla W eftersom hon på senare tid tyvärr började väva emellanåt (!). Det krossade verkligen mitt hjärta i tusen bitar.
Så jag var övertygad om att det var lösdrift som gällde till varje pris när vi skulle flytta ner till Skåne. Så, inför min kolla-stall-turné så hade jag bara hittat en lösdriftsplats och tre boxplatser att titta på. Jag sa till mig själv redan innan att jag hade bestämt mig för lösdriften, men ville ändå se vad som fanns. Så sagt och gjort, jag var och tittade på lösdriften. Magkänslan skrek i panik NEJNEJNEEEEJ! Så jag tvekade lite. Så var jag och tittade på en boxplats i ett stall som egentligen inte såg så mycket ut för världen, med lite små hagar, men med lång utevistelse -OCH – magkänslan var direkt JAJAJA.
Vad gjorde jag? Jag tvekade och kände mig tvungen att fundera över saken.
MEN. Så bestämde jag mig, en tredje gång, för att följa magkänslan -och göra det på en gång för en gångs skull. Så jag tog stallplatsen.

Och lilla W mår så jävla bra. Det är som en helt annan häst. Och hon är en dröm att rida. En dröm! Förut tog det mig 45 min fokuserad ridning bara att få henne att slappna av, idag tog det mig 3 minuter. 3 MINUTERS SKRITT PÅ LÅNGA TYGLAR. Sen var hon så otroligt lyhörd, avspänd och mjuk och fin. Jag har nästan aldrig sett henne såhär.
Och så ser jag i hennes ögon. Ett lugn. Ett lugn som gör en hästmatte alldeles gråtfärdig och knäsvag. Helt plötsligt har hon blivit en vuxen, mogen häst som är redo att kommunicera och umgås på ett helt annat sätt. För hon är inte spänd och nervös längre. Hon är bara här och nu.

Och jag är så glad. Så glad att jag, även om det varit svårt ibland, hållit modet uppe och fortsatt tro att hon haft det i sig – långt därinne. Min fina älskade häst. På några veckor har vi kommit varandra så mycket närmare och jag har verkligen fått en nytändning när det gäller hästintresset. Den där känslan av att inte vara riktigt hemma förrän man kommit till stallet.

Nej, idag är hon dyr lilla W. Idag är hon värdefull.

img_3050

 

Puss!

Reboost

Första veckan på nya jobbet avklarad!
Känns skönt, nu är det igång. Jag har fått min plats och börjar få ett grepp om mina framtida uppgifter. Det är otroligt mycket spännande på gång och det känns häftigt att få vara en del av det. I vissa fall är jag till och med en ganska stor del.. Men det är nog lite hemligt än så länge, men när det är klart kommer ni alla att få se ;)

Den här helgen har varit otroligt lugn och skön. Och så ska även dagen idag få fortsätta.
Flytten och de sista veckorna på jobbet tog verkligen musten ur mig och hela veckan känns det som att jag har kämpat bara för att hålla näsan över ytan.
Därav ber jag om ursäkt för hur jag har varit den senaste tiden, och kanske även lite för kommande vecka/-or. Det tar alltid lite tid för mig att starta om när det har varit mycket en tid, men då kommer jag igen desto mer!

Så dagen idag började med stallet, skulle gå bredvid för att se hur rutinerna är när man har morgonjour. Sen har jag skrivit en lista (!) över vad som behöver göras idag, men en stor del av dagen ska gå åt till att verkligen nollställa och ladda upp. I skrivande stund sitter jag med en ordentlig hårinpackning och ansiktsmask och efter det väntar en lång varm dusch och nagelfix. Brynen färgades idag på morgonen. Jag känner mig redan mycket piggare och vaknare på vad som komma skall.

I eftermiddag ska det löshoppas i stallet och jag tänkte ge det ett försök med lilla W. Hon är ju som bekant ingen stjärna på det där med hoppning men hon brukar tycka att det är roligt när hon fattar grejen och vågar.

 

Ta hand om er idag, det ska jag göra!
Puss!

img_2971

Tänk den lyckan..

Det är att ha häst och kunna rida igen.

Sex veckors konvalescens är över och vi plockar (nästan) upp där vi slutade.


Lycka är också när det går sådär lite extra bra på jobbet och man känner lite jäklarns HUMPF när man går hem för helgen, rakryggad och full av självförtroende. 

Det händer ju liksom inte så ofta så man får minsann ta tillvara på det när det inträffar. 
Puss

Förlåt!

Det finns visst fortfarande några tappra få som besöker bloggen. 

Det har varit lite mycket nu, med sjuk häst och sjuk hund, flytt och nytt jobb. Men jag lever och mår bra, det gör djuren också numera. Mår bra alltså. Men det har varit några tuffa veckor..


Det såg mörkt ut ett tag men nu ljusnar det igen. 

Och jobbet känns toppen. 


Puss!

Tisdag

Jag har inte riktigt hunnit uppdatera bloggen sen jag flyttade. Har precis insett hur lite tid det blir ”över” när man jobbar heltid och har häst. Och då har inte ens lilla Z kommit upp än. Men hon kommer nog i helgen så då är familjen komplett igen. 

Jobbet går bra, har inte riktigt kommit in i allt än men det känns så himla bra. Det är fantastiskt att tillhöra och ha någonstans att ta vägen om dagarna. Och att det är en fast tillsvidare tjänst är ju nästan för bra för att vara sant.

Efter jobbet idag for jag iväg till stallet för att rasta lilla grå. Red ut en sväng eftersom ridbanan var upptagen. Längst bort på rundan öppnade sig himlen och vi gick skynda långsamt för att komma hem. Väl hemma tog vi en sväng i ridhuset för att stämma av lite grann, det blev dock ett riktigt träningspass av det hela så nu värker hela kroppen något vansinnigt. Men härligt var det, och lycklig blev jag när allting stämde på slutet. Fina lilla grå. Som är världsbäst på att titta bort när jag ska ta kort.    
 

Nu blir det sängen,

Puss!

Nyinflyttad

Sådärja! Nu var både jag och lilla grå installerade på nya adresser. Känns konstigt. Bra, spännande, läskigt, intressant.. Ja lite allt möjligt faktiskt.

Lilla grå körde jag upp igår. Det gick bra, men jag hatar verkligen att köra långa sträckor med häst i transporten -själv. Det är väl en vanesak, men det var lite nervöst måste jag medge. Lilla grå undrar nog vad sjutton det är frågan om när hon får stå på box på natten helt plötsligt. Har hon stått ute dygnet runt hela vintern så är det ju faktiskt lite underligt att hon ska vara inne på natten när det blir varmt och gott ute. Men men, förhoppningen är att få ut henne på lösdrift igen så småningom, men det här blir nog väldigt bra så länge.

img_1355

Idag åkte jag själv upp med de sista grejerna, och inatt blir första natten som inflyttad ”på riktigt”. Vi sov ju här i helgen när vi grejade med flytten, men sen åkte jag ju hem för att hämta häst och byta bil och allt. Men nu är det på riktigt! Nu bor jag här, i min fina mysiga lägenhet. Tyvärr har jag inte riktigt hittat vad möbler jag vill ha än, vardagsrummet gapar tomt (på möbler då alltså, flyttkartonger finns det gott om..) och jag är i tagen till att leta upp en soffa som kan passa in. Det är svårt, soffor är dyra och man vill ju hitta DEN DÄR soffan. Som man blir glad av. Precis som med alla andra grejer man försöker införskaffa. Därför är väl risken att det tar lite tid innan allt är på plats.

 

Nu blir det snart sängen, imorgon har jag en heldag med pyssel här i lägenheten, stallet och lite shopping. Sen börjar jag mitt nya jobb. Det ni! På torsdag smäller det tamejfan.

 

Puss!

Familjeutflykt

Igår var en riktig familjedag!

Eftersom min kära morfar har fyllt år i veckan så tog vi med honom ut på en liten överraskningsutflykt igår. Solen sken, fåglarna sjöng och luften doftade sådär fantastiskt friskt av vår och lycka. Det blev en väldigt lyckad dag. För ett tag sedan så såg jag en liten lapp om att föreningen för den nordsvenska hästen i Jönköping skulle ha en liten ”skogsdag” utanför Burseryd. Och eftersom det är min morfars stora passion här i livet, att köra i skogen med ”riktiga” hästar (nordsvenskar), så var valet av utflyktsmål självskrivet.

Och att så nöjd han var, lilla morfar, när vi åkte hemåt. Jag vet inte hur många gånger han sa till mig att ”det här Annie; lukten, känslan, ljuden, omgivningen; det går aldrig ur en. Det går aldrig ur en.

img_1248 img_1236 img_1245

Och innan vi åkte hem fick det bli en snabbvisit hos lille L också, var så längesen jag träffade honom och han växer så det knakar. Hans föräldrar tyckte visst inte det var så smidigt att ta med honom ut bland hästarna i skogen så de stannade hemma. Men då kommer jag och hälsar på dem istället! För mig blir man aldrig av med!

img_1259

Världens sötaste bebis! 

Väl hemma fick det bli en tömkörningstur med Wadiah. Mamma och Zoega följde med som sällskap. Skön känsla när man ger sig på något som var väldigt besvärligt förra gången men som faktiskt gick riktigt bra denna gången. Det går framåt för oss! I alla fall om man bortser från i förrgår när jag skulle försöka rida igenom den lilla damen en stund på åkern. Hon ville helst kasta av mig och springa iväg i full fart. Jag fick sänka mina ambitioner något och får ta nya tag när pälsfällningen lugnat ner sig lite. Så länge får hon lite dispens för att hon är bråkig. Jag kanske behöver träna upp mitt tålamod lite jag också.

Igår kväll var det vin hos J och H. Alltid trevligt. Ikväll blir det jobb och innan det blir det nog mest chill. Har fått lite problem med migrän, syn och känsel så får bli ett litet besök till doktorn i veckan tror jag bestämt.

Ha en härlig söndag och  njut av att våren är här!

Puss!

Helgen v. 6

Min lilla häst har blivit sjuk! I lördags när J kom hit för att rida en runda så märkte jag att tre av Wadiahs ben var svullna och lite varma. Hon var dock varken allmänpåverkad eller halt, så jag beslutade att ta med henne på promenad medan J red Ali för att få igång cirkulationen i benen på lilla Wadiah. I söndags fick jag åka till Värnamo och köpa en termometer så jag kan hålla koll så hon inte helt plötsligt får hög feber. Jag misstänker att det är någon infektion eftersom hon är svullen på tre ben och inte är halt. Så min egen ordination blir korta promenader på plant underlag i några dagar och hålla koll på temp och svullnad. Och jojo, idag när jag kom ut till stallet efter jobbet hade svullnaden lagt sig i två av de tre benen. Only one more to go! Och feber har hon inte heller haft, så det kan vara så att om hon hade feber så var det inte så långvarigt.

Men igår och idag fick det bli lite tömkörning. Wadiah var väldigt skeptisk men det gick väldigt bra i slutet, både igår och idag.

img_0993

I lördags var det så fint väder så jag kunde inte låta bli att ta en bild på stjärnan efter att J hade ridit och jag hade promenerat. Älskade, underbara djur!

 

Efter promenaden insåg jag att det var längesedan jag träffade min brorson, fina fina L. Så jag begav mig ner till L och gosade en hel massa. Fina bebis!

img_1014

Ser ut som en liten farbror!

 

I veckan blir det en del jobb och lite födelsedagar och sånt.

 

Puss!

Älska, glömma och förlåta

Igår vågade jag äntligen mig ut på lilla grå igen, typ första dagen som det inte blåste helt vansinnigt ute. Det var första gången sen den där hemska katastrofritten. Vi skrittade bara, och jag hade med mig prins Ali på släptåg.

Det gick så himla bra, Wadiah var såklart spänd som vanligt i början och ville inte riktigt gå fram, men när hon blivit lite varm i kroppen så gick det jättebra. Jag tror att alla ryttare behöver ge sig ut och skritta på lång tygel ibland. Visst är det bra för hästen också såklart, men som ryttare hinner man reflektera en hel massa över lite allt möjligt medan man är ute. Både på sin ridning och sitt liv. Och sin underbara häst.

Och jag som borde ha fått några snytingar efter förra gången jag red, fick bara en massa kärlek av mina fina hästar. De är verkligen inte långsinta. Allt var som vanligt och det kändes som Wadiah förlåtit mig för längesedan. Sen att inte jag förlåtit mig själv är ju en annan sak, men det kommer jag kanske inte någonsin göra, det vet man ju aldrig. Man har ju en tendens att vara hårdast mot sig själv. Är det inte så?

IMG_0473-0 IMG_0490-0

Fina Wadiah, vacker som en dag. Och världens mysigaste var hon också igår.
Ali hänger som vanligt glatt på, utan att ana vad som hände senast jag och Wadiah var på tu man hand.

Jag hoppas verkligen att jag aldrig slutar med hästar.

 

Puss