Kategoriarkiv: Jobb

Jobbaaa

Skönt med helg!
Ännu skönare när man känner att man litelite förtjänat den. Javisst, för den här veckan har jag jobbat som en vanlig människa, jajamen. Några dagar i Reftele och -hör och häpna- en dag med pappa! Det trodde ni inte va? Inte jag heller ska jag glatt erkänna.

Men det var faktiskt så att pappa hade fått ett jobb som var heeeelt intelligensbefriat (tyyyp måla brädor), där han använder en liten låda med rullar på för att det ska gå lite snabbare. Då är det smidigast att vara två, en som puttar på och en som tar emot på andra sidan. Jag var den som tog emot på andra sidan. I sisådär 6 timmar. SÅ. JÄVLA. TRÅKIGT.
Men helt okej när man bara ska göra det en liten stund. På måndag kör vi det sista.

img_0958

Ja, såhär kan lite kvalitetstid med pappa se ut.
Faktum är att man går väldigt mycket när man ska hämta/lämna, ta emot etc. Så när vi kände oss klara så kollade jag faktiskt på telefonen för att se hur många steg jag hade tagit under dagen – 11 300 steg ungefär! Det är verkligen inte dåligt! På några timmar. Så jag och pappa bestämde oss för att unna oss lite fredagsfika i form av princesstårta. Man får ju inte ligga på kaloriminus inför helgen liksom.

På måndag blir det jobb med pappa sen ska jag vara i Reftele tis-tor och lör-sön. Det betyder att jag bara är ledig på fredag kommande vecka. Men det känns bra, jag har ju lite jobb att ta igen efter att ha varit arbetslös typ forever.

 

Puss på er!

Lördag

Nu börjar det äntligen lugna ner sig lite, tror jag. Hoppas jag.

Jobbar lite i dagarna, skönt. Skönt att komma ut och träffa lite andra människor och skönt att göra något vettigt på dagarna. Men suget efter ett jobb är stort. Det är fan inte roligt att gå hemma utan ett riktigt jobb. Eller ja, ett riktigt jobb -jag jobbar ju lite då och då på ett riktigt jobb, men det är ingen fast tjänst eller ens ett vikariat på bestämda %, utan bara på timme och lite då och då. Så därför känns det inte riktigt som ett riktigt jobb.

Man vill ju så mycket. Vill komma någonstans, prestera, komma upp sig, känna att man är behövd någonstans, eller att man gör ett riktigt bra jobb. Har man lite ambitioner så måste man ju komma igång snart så man har tid att klättra lite på stegen innan man ska stanna upp och vila. Men det hinns väl med det också. Kanske.

Sen vill jag ju komma igång med Wadiah ordentligt. Just nu är hon på vila, men behöver ny bil och släp så jag kan åka iväg och träna. För bådas skull.
Gah.  Blir tokig när jag tänker på allt jag vill.

Kan också bli lite tokig när jag tänker på hur mycket jag vill jobba, och att ingen har vett att se det och vilja ta vara på det. Men jag fortsätter försöka! Nu har det ju typ inte kommit ut några jobb alls på länge så det har varit lite fattigt. Det kommer nog igång nu efter alla helger och allt.

 

Annars är det mest kallt tycker jag. Jävligt kallt faktiskt. Idag var det typ -14 grader på morgonen när jag åkte till jobbet. Högst otrevligt om ni frågar mig. Men det ska ju inte vara för varmt heller, för då kan man knappt rida. Nej, lagom är bäst. Dvs. ungefär två veckor på våren är bra.

Annars får ni ha en trevlig helg mina vänner, det ska jag ha. Klä på er ordentligt bara, det är kallt ute.

img_0949

 

Puss!

Tisdag.

Ja, då var det tisdag igen. Jag och Zoega har varit ute på morgonpromenaden och nu återstår en dag av jobbsökande. Och en ridtur kan man nog lyckas klämma in också.

Jag trodde att jag skulle kunna utnyttja tiden bättre som arbetslös, slappna av, återhämta, vila upp. Men nej, det gör man ju inte alls! Man går ju på helspänn hela tiden, konstant stressad över att missa något jobbtillfälle som ligger på någon sida man glömt kolla på.
Men vad tusan, jag är jag – Jag löser det! Jag kommer att ha ett jobb snart.

 

IMG_0101

 

Puss

Entreprenören.

Det var längesedan jag bloggade nu. Det har hänt en del.

Jag har sagt upp mig. Så nu jobbar jag inte längre kvar, och är därmed automatiskt värdelös och arbetslös. Men det ska nog ordna upp sig snart.

Jag funderar lite smått på att starta eget företag. Vad tror ni om det? Ett företag med foderrådgivning för hästägare, inte direkt värsta nytänket kanske, men jag har märkt att det inte verkar finnas något sådant här i krokarna så kanske behövs det? Hade i så fall inte tänkt försöka dra runt det som en heltidssysslesättning, absolut inte! Tänkte nog mer ha det som en hobby på kvällar och helger lite när det passar. För att det är kul liksom. Sen är jag ju en jävel på det, det går inte att förneka ;)

På fredag ska jag till arbetsförmedlingen. Det känns förnedrande. Men ett nödvändigt ont, speciellt om jag nu bestämmer mig för att dra igång med mitt lilla företag, då kan man få gå gratis kurser och så via arbetsförmedlingen. Men vi får se lite.

Jag har iaf alla möjligheter att rida nu för tiden. Och herregud vad jag red idag, både jag och stackars Wadiah var helt slut efter tvåtimmarsritten i skogen. Det var många fina galoppsträckor på den rundan… Men nu jäklar ska det byggas muskler!
Så behöver jag bara en transport så jag kan åka iväg och träna med henne. Men allting har sin tid. Just nu kanske jag inte direkt har budgeten att köpa mig ett hästsläp bara sådär.

I helgen var jag förresten i Strömstad på en liten reunion med tjejerna från Uppsala. Det var helt magiskt. Vilken helg! Och vilken fin liten stad Strömstad är! Tänk vad lustigt det är, när man väl ses efter jättelångt tid så känns det som att man aldrig varit ifrån varandra typ.

 

Puss

Businesstrip

Ja för det är just vad jag är på!

I måndags åkte jag ner till Danmark för lite utbildning med jobbet, ska tillbaka till kära Sverige imorgon torsdag. Ska bli skönt att komma hem, saknar djuren något vansinnigt mycket.
Men det är inte utan att jag måste erkänna att jag har lärt mig väldigt mycket på min lilla affärsresa. Som att sova hemifrån till exempel. Det är inte det lättaste! Här har jag gått och vant mig vid att ha en liten sovande Zoega i armhålan som under hela natten blåser varm luft i örat, rytmiskt och lugnande. I Danmark har man visst inga sånna förmåner alls.

Men mycket annat har jag lärt mig också. Väldigt mycket. Det har handlat om produkter, vi har besökt danska bönder och danska kor, det har varit möten, föreläsningar om majs – och gräsensilage, och imorgon blir det ytterligare några studiebesök till danska bönder för att kika lite mer på ensilage. Jag tänker ofta tillbaka och undrar hur jag hade reagerat på om någon berättade för mig för 10 år sedan hur mitt liv ser ut idag. Det är verkligen sjukt hur mycket man förändras med tiden.

Många frågar mig hur det känns på mitt nya jobb. Det är klart man undrar.
Det känns jättebra! Fortfarande lite osäker på hur jag ska få vissa saker att fungera, men jag har en bra känsla! Trippen till Danmark har gjort mig mycket säkrare på flera punkter så det är bara några ytterst få polletter kvar som ska trilla ner. Känns å andra sidan så sjukt att jag har ett riktigt jobb så jag kan inte riktigt känna efter hur det känns. Motsägelsefullt – Ja.

 

IMG_3115

 

 

 

 

 

 

 

IMG_3114

På lördag kommer min nya häst! Ska bli så himla roligt för både mig och älskade Wadiah! Ali är så välkommen :)

 

 

Puss!

Rätt ögonblick att imponera

Dagen idag har varit helt klart väldigt härlig.
Jag har glidit runt och fixat, plockat och småmyst mest hela dagen. Plockat iordning lite i min garderob i flickrummet, fikat, ridit en runda på världens bästa häst, ätit, duschat, fikat, plockat lite till, fikat. Ja, ska jag bo här ett tag lär jag nog gå upp några kilo i vikt. Men vad gör väl det, jag har mått bra under tiden iaf :)

Jag har också hunnit med att prata lite med chefen på mitt nya jobb. Det ska bli så otroligt spännande och roligt, blir så peppad varenda gång jag tänker på det. Jag ska verkligen göra mitt allra allra bästa, nu börjar ju mitt liv och jag kan äntligen göra karriär och bli bäst på det jag gör. Känns häftigt!
Känns också väldigt häftigt att jag lyckats knipa ett jobb som handlar om foder, det som gjorde att jag en dag för ungefär fem och ett halvt år sedan tog mitt pick och mitt pack och flyttade upp till Uppsala för att börja en, vad som kändes, evighetslång utbildning.
Det har varit lite av ett riktmärke för hela min utbildning – att en dag få jobba med foder.

Arbetsbristen för agronomer gjorde dock tidigt klart för mig att jag antagligen skulle behöva nöja mig bara jag lyckades få något typ av jobb efter examen, om det så bestod i att städa parkeringsplatser.
Under utbildningen hade jag sådan ångest över det där med att få det första jobbet. Om man lyssnade på vad andra sa, både kursare och utomstående, så var det ju i princip en omöjlighet. Jag försökte alltid att vifta bort det med att säga något i stil med att jaja, bara man är på och verkligen vill så löser det väl sig. Å andra sidan hade jag ju ändå planer på att bli exceptionellt duktig så då skulle det ju bli än mindre bekymmer det där med att skaffa jobb. Men ju längre tiden gick och desto mindre tid det var kvar på utbildningen så steg ångesten, och diskussionerna om jobb efter examen blev än mer hetsiga och oroliga. Klart man var så jävla rädd för att det aldrig skulle bli något jobb efter den enorma investeringen man gjort i utbildningen. Klart man tvivlade på att man någonsin skulle göra något annat än att servera fisk eller mjölka kor!

Men så för en gång skull så lyckas man leverera på preciiiis rätt ställe. Vid preciiiis rätt tidpunkt har man ett riktigt flow och lyckas knipa det där jobbet. Sätta den där intervjun. Klicka med rätt människor. Göra ett riktigt gott första intryck.
Ja. Just den här gången kunde jag inte valt en bättre tidpunkt för att allt skulle bli perfekt.

Om bara några dagar skriver vi kontrakt, så egentligen borde jag kanske inte ropa hej riktigt än. Men det tänker jag göra ändå. För jag är så jävla glad över det här!

Puss!

Början till livet som Agronom

Nu kommer ännu en uppdatering, efter flera veckors uppehåll och tystnad från mitt håll.
Varför?
Svaret är drama. Så jävla mycket drama.

Jag tänker inte gå in på detaljer, det orkar jag inte och det vill jag inte, och som skapare av den här bloggen ger jag mig rätten att strunta i att förklara.
Flera händelser ledde i alla fall till att jag i fredags fick assistans av min älskade far och snälla farbror som ryckte ut med hästsläp ner till Skåne och hjälpte både mig och min kära Wadiah hem till hemtrakterna igen.

IMG_2698

Ja, så nu är vi alltså här, på hemmaplan. Och den här gången är vi här för att stanna. Jag och min älskade häst. Det är nämligen så att jag lyckats knipa ett jobb också, som agronom. Ja! Lilla JAG! Lyckades! Jag har fått ett riktigt jobb! Med riktig lön! Och med riktiga, normala arbetsvillkor!

Så nu smids planer här hemma i Ugglebo, planer för framtiden. Jobbet ska jag börja på i början på September, då ska jag visa framfötterna genom att bland annat åka ner på utbildning och möten i Danmark. Det betyder att jag har hela Augusti för mig själv här i de småländska skogarna, och jag har bestämt att göra så mycket som möjligt under min lediga tid. Det ska byggas lösdrift till häst (ar), sadelkammaren ska fixas, foder ska ordnas, hagar ska kollas över och stängslas in, jag ska hitta ett hus jag kan bo i medan jag väntar på att mitt framtida hus blir ledigt (om ett år ungefär), jag ska träffa vänner och ta upp gamla kontakter, jag ska jobba lite grann på mitt gamla jobb för att det är roligt och för att de behöver mig och så ska jag försöka ha lite semester och vila upp mig också. Det är en spännande Augusti jag har framför mig, och mina steg har nog aldrig känts lättare än de gör för tillfället. Hela världen ligger för mig och det känns som att mitt liv äntligen får börja på riktigt. Äntligen!

Att jag återigen har fått komma tillbaka till Småland och blivit smålänning på nytt visste jag skulle kännas otroligt skönt, men känslan som sköljer över mig när jag inser fakta är än mer än jag någonsin kunde tro. Sedan jag flyttade hemifrån på halvtid 2006 har jag drömt och längtat om att få komma tillbaka, och nu är jag här. Nu kan jag börja planera och lägga ner tid på mig själv, gården och hästarna för att få mitt liv precis som jag vill ha det, och som jag har drömt om i så många år. Det är en mäktig känsla, det är det verkligen. Och det är inte många bra saker som jag känner att jag verkligen förtjänar, men just det här, den här starten på det ”riktiga” livet som alla studenter längtar efter, DET FÖRTJÄNAR JAG TA MIG FAN.

Kärlek till er alla, nu kör vi!

Puss

Måndag.

Ja, idag är det måndag! En ny vecka drar igång och jag tackar helgen för mysig avkoppling, ledighet och otrolig hetta.

Idag red jag ut på Wadiah tillsammans med H, stallchefen, just för att de senaste gångerna när jag har ridit Wadiah har hon varit extremt spänd och nästan omöjlig att få att gå fram för skänkeln – så himla trist! Och idag kände jag att det var lite nog, vi behövde få en ridtur där vi inte behövde fokusera på sånna tråkigheter och li irriterade på varandra, utan en härlig tur så att Wadiah snart snart kan komma tillbaka till den där formen hon faktiskt har haft… Just nu är hon mest härligt rund och.. trött. Otränad.
Ungefär som sin matte.

Så ridturen idag var riktigt lyckad och jag fick återigen smaka på det där hoppet – hoppet om att ha en häst som faktiskt går att rida och inte bara är spänd och tittig hela tiden. Bra start på veckan med andra ord!

Imorgon ska H träna för sin tränare, och då ska jag med och kika. Det ska bli riktigt roligt, jag tycker att det är otroligt intressant att se även när andra rider för tränare, det är nyttigt att se hästar från marken och hur små korrigeringar hos ryttaren kan ge hästen ett helt annat uttryck. Det är nog egentligen mer spännande än vad det låter! För en obotlig teoretiker som mig själv så är det något som är absolut nödvändigt för att jag själv ska kunna utveckla min egen ridning och förstå mål och sammanhang i den.

På onsdag bär det nog av till Falsterbo för att kika på när Felicia Grimmenhag har sin clinic, hon har ju köpt sig en Kullatorps häst så då måste vi dit och kika och stötta ekipaget -såklart! Ska bli väldigt roligt att få se dem tillsammans :)

I helgen jobbar jag, men nästa vecka har fler överraskningar som ligger på lut, bland annat ska jag och H ta med oss två hästar upp till sportcupen i Strängnäs tors-sön. Det ska också bli en alldeles särskild upplevelse.

 

Puss på er!

En liten uppdatering

Ja. Så här kommer alltså en liten uppdatering från Skåne. Jag har ju gått och blivit skåning verkar det som.
Tack och lov känner jag mig idag ganska lugn. Kanske har jag äntligen hunnit ikapp mig själv och landat här och landat i att utbildningen faktiskt är klar (!!!!) och livet har börjat på riktigt. Eller ja, kanske inte riktigt på riktigt, för just nu gör jag ju något lite tillfälligt så det ska väl till ett fast jobb och en riktigt fast punkt för att livet ska börja riktigt på riktigt, men nära nog är det nu!

Tyvärr inledde jag ju min insats här med att få ryggskott, vilket ju är mindre bra. Prestationerna överväldigar väl inte direkt mina arbetsgivare, men man gör så gott man kan ändå.
I helgen fick jag den stora äran att följa med på utställning, där Kullatorp hade med sig tre av sina uppfödningar, ett 6-årigt sto och två 3-åriga ungston. Det var verkligen häftigt, kan säkert vara riktigt roligt att titta på även för icke-arabfrälsta eller kanske till och med för de stackare som inte ens är hästfrälsta. Väl värt ett försök i alla fall! Riktigt roligt, och Kullatorp vann de klasser de ställde upp i -vilket ju i sig var så jävla häftigt så jag får fortfarande rysningar när jag tänker på det. Vilken första utställning va? Jag kände mig väldigt speciell, även fast jag inte hade någon som helst del i framgångarna egentligen. Men jag fick stå i mitten och ta emot folkets jubel och applåder tillsammans med team Kullatorp, så det var riktigt häftigt. Det blir helt klart flera gånger, det är jag övertygad om. Jag blev även inbjuden som VIP på utställningen, till skillnad från deltagandet på utställningen så var min VIP skylt alldeles säkert en engångsföreteelse, det kommer nog inte hända särskilt många gånger till, så det var också riktigt häftigt. En helt ny värld för en stackars bonnatös som mig ;)

IMG_2636 IMG_2637

 

Det är dock inte Kullatorps häst på bilden, det är inte min uppgift att lägga ut bilder på deras vackra hästar hullerombuller på nätet, så det låter jag bli! :)

Wadiah stortrivs här. Ja verkligen, stortrivs! Nu har hon fått komma in i storflocken, en flock på 10 fina ston som går i stora sommarhagar med mycket härligt gräs. Ja, hon är väldigt rund om magen, men jag försöker förgäves råda bot på problemet med ridturer var och varannan dag.
I början fick hon stå i en lösdrift tillsammans med en kompis, Eden, Eden och Wadiah är fortfarande bästa vänner i flocken och hänger ihop i ur och skur – så himla gulliga tillsammans! Stallarna här är så otroligt fina, det är så man nästan känner att man måste sminka sig och göra sig fin för att gå ut och mocka..

IMG_2562 IMG_2622 IMG_2574

 

Det är helt klart ett annat tänk när man jobbar här än när man har jobbat på andra ställen. Här ska allting putsas och torkas och spånet i stallgången ska krattas i mönster två gånger om dagen. Inte riktigt vad man är van vid! Först kändes det lite konstigt att lägga så mycket tid på sånna saker, men nu förstår man mer varför man gör det och då finner man faktiskt en hel del glädje i det också. Till och med så att jag, lilla fröken Kaos, skärper till sig och håller fint, dammar och putsar boxdörrar varje dag ;) Det finns en anledning att stallarna är så fina som de är, förstår man nu!

Zoega kom hit i mitten på förra veckan och protesterade högljutt de första dagarna. Nu har hon dock börjat finna sig och förstår att livet som stallhund är ganska fett ändå. Hon får följa med, kan äta i princip obegränsat med hästbajs så fort matte tittar bort, och hon blir aldrig ensam. Och hon får mycket gull av folk som går förbi. Så hon ska nog vänja sig vid livet på Kullatorp hon också!

IMG_2643

 

Igår var jag och H inne i Ystad och spanade. Det verkar vara en riktigt mysig liten stad, får nog ta mig dit på egen hand och utforska lite. Skåne överlag är en helt ny värld för mig. Här pratar folk konstigt och alla små byar har helt ologiska obegripliga namn som innehåller ett ö eller två någonstans i namnet. Men det är också väldigt mysigt, och Kullatorp är ett mycket vackert ställe där tiden på något vis verkar stå lite stilla. Som om det inte riktigt händer något utanför de omgivande lövskogarna.

Det ska nog bli bra det här.

 

Skriver mer någon annan dag, puss!

Tålamod vänner!

Jag vet att jag är en dålig människa!
Men jag ber er, ha tålamod med mig. Jag har flyttat ner till Skåne och allt är bra med mig, förutom ett ryggskott som kom ganska olägligt när man precis börjat på ett nytt jobb..

Men i alla fall så är jag väl medveten om att jag har isolerat mig ordentligt från början av Juni, av den enkla anledningen att det har varit kaos och fullt upp hela tiden. När jag väl kom ner till Skåne så märkte jag ganska snabbt att mobiltäckningen var något bristfällig, både i stallet och i lägenheten, så det har inte varit så smidigt att höra av sig till folk. Internet har också krånglat för mig, men nu tror jag att det ska fungera! Så ha lite tålamod mina vänner, jag ska snart snart snart svara på sms och uppdatera min blogg så ni får ta del av mitt otroligt spännande liv!

Ska bara säga också, innan jag avslutar detta panikartade inlägg, att Wadiah stortrivs i sin nya flock och har redan fått flera bästisar – gulligt! Zoega har fortfarande inte riktigt förstått vad som händer, men hon verkar trivas ganska bra hon också, hon ska nog vänja sig vid livet som stallhund snart :)

Puss på er!