Kategoriarkiv: Lycka

Semester 2017

Jag har kommit till en punkt där jag egentligen inte längre behöver kommentera hur sällan jag skriver här. Men för mig handlar det ju ändå inte om att få en massa läsare och uppdatera bloggen hela tiden. För mig handlar det om att kunna skriva när jag vill. Att få ner något i skrift och sen kunna blicka framåt.

Att få ner semestern i skrift blir nog lite svårt dock. Och jag orkar inte riktigt. Ni får helt enkelt tro mig när jag skriver att jag har haft en kanonsemester, och jag har njutit varje sekund. Nästan i alla fall. Det blev inte riktigt som jag hade tänkt mig från början kanske, men det behöver inte betyda att det blev sämre.

Semestern har bjudit på en massa familjemys, med en överraskningsgrillkväll för farsgubben som fyller de gyllene 60 i september. Han skulle få en grill av oss så vi passade på att ta det lite tidigare än hans riktiga födelsedag så han kan njuta av sin present heeeeela varma sommaren. Enligt säkra källor (min kära mor) så har de grillat varje dag sedan dess.

img_3824 img_3830 img_3827

Det har varit mys med lilla Z, jakt på lilla Z (när hon sprungit bort) och veterinärbesök med lilla Z…

img_3786

image img_3759

.. och hon har förgäves försökt få fatt i de få solstrålarna som tittat fram mellan molnen..

Förutom familjen har det varit den årliga släktträffen, med tillhörande syskonkamp.

img_3734

 

 

Och igår kramade vi ur det absolut sista av semestern genom besök på museet och en maaaaassa mys.

img_3970 img_3992

Ikväll blev det käk på chopchop med tillhörande lyckokaka. Känns som en härlig inspiration inför morgondagen när vardagen drar igång igen med allt som hör till.

image

 

Tack för den här semestern, alla som gjorde den fantastisk! Ser redan fram emot när det blir dags igen.. :)

 

Puss!

Magkänslan

Alltså. Den där hästen jag har. Hon är dyr nu. Väldigt dyr.

Jag lovade mig själv för ett tag sedan (kan ha varit ett nyårslöfte) att lita mer på min magkänsla. Jag gjorde inte det. Och saker och ting blev inte alltid så bra som jag hade önskat.

Så återigen bestämde jag mig för att verkligen verkligen lita på min magkänsla.
Min stallplats är verkligen ett sånt typexempel. Jag var egentligen ute efter en lösdrift till lilla W eftersom hon på senare tid tyvärr började väva emellanåt (!). Det krossade verkligen mitt hjärta i tusen bitar.
Så jag var övertygad om att det var lösdrift som gällde till varje pris när vi skulle flytta ner till Skåne. Så, inför min kolla-stall-turné så hade jag bara hittat en lösdriftsplats och tre boxplatser att titta på. Jag sa till mig själv redan innan att jag hade bestämt mig för lösdriften, men ville ändå se vad som fanns. Så sagt och gjort, jag var och tittade på lösdriften. Magkänslan skrek i panik NEJNEJNEEEEJ! Så jag tvekade lite. Så var jag och tittade på en boxplats i ett stall som egentligen inte såg så mycket ut för världen, med lite små hagar, men med lång utevistelse -OCH – magkänslan var direkt JAJAJA.
Vad gjorde jag? Jag tvekade och kände mig tvungen att fundera över saken.
MEN. Så bestämde jag mig, en tredje gång, för att följa magkänslan -och göra det på en gång för en gångs skull. Så jag tog stallplatsen.

Och lilla W mår så jävla bra. Det är som en helt annan häst. Och hon är en dröm att rida. En dröm! Förut tog det mig 45 min fokuserad ridning bara att få henne att slappna av, idag tog det mig 3 minuter. 3 MINUTERS SKRITT PÅ LÅNGA TYGLAR. Sen var hon så otroligt lyhörd, avspänd och mjuk och fin. Jag har nästan aldrig sett henne såhär.
Och så ser jag i hennes ögon. Ett lugn. Ett lugn som gör en hästmatte alldeles gråtfärdig och knäsvag. Helt plötsligt har hon blivit en vuxen, mogen häst som är redo att kommunicera och umgås på ett helt annat sätt. För hon är inte spänd och nervös längre. Hon är bara här och nu.

Och jag är så glad. Så glad att jag, även om det varit svårt ibland, hållit modet uppe och fortsatt tro att hon haft det i sig – långt därinne. Min fina älskade häst. På några veckor har vi kommit varandra så mycket närmare och jag har verkligen fått en nytändning när det gäller hästintresset. Den där känslan av att inte vara riktigt hemma förrän man kommit till stallet.

Nej, idag är hon dyr lilla W. Idag är hon värdefull.

img_3050

 

Puss!

Tänk den lyckan..

Det är att ha häst och kunna rida igen.

Sex veckors konvalescens är över och vi plockar (nästan) upp där vi slutade.


Lycka är också när det går sådär lite extra bra på jobbet och man känner lite jäklarns HUMPF när man går hem för helgen, rakryggad och full av självförtroende. 

Det händer ju liksom inte så ofta så man får minsann ta tillvara på det när det inträffar. 
Puss

Tisdag

Jag har inte riktigt hunnit uppdatera bloggen sen jag flyttade. Har precis insett hur lite tid det blir ”över” när man jobbar heltid och har häst. Och då har inte ens lilla Z kommit upp än. Men hon kommer nog i helgen så då är familjen komplett igen. 

Jobbet går bra, har inte riktigt kommit in i allt än men det känns så himla bra. Det är fantastiskt att tillhöra och ha någonstans att ta vägen om dagarna. Och att det är en fast tillsvidare tjänst är ju nästan för bra för att vara sant.

Efter jobbet idag for jag iväg till stallet för att rasta lilla grå. Red ut en sväng eftersom ridbanan var upptagen. Längst bort på rundan öppnade sig himlen och vi gick skynda långsamt för att komma hem. Väl hemma tog vi en sväng i ridhuset för att stämma av lite grann, det blev dock ett riktigt träningspass av det hela så nu värker hela kroppen något vansinnigt. Men härligt var det, och lycklig blev jag när allting stämde på slutet. Fina lilla grå. Som är världsbäst på att titta bort när jag ska ta kort.    
 

Nu blir det sängen,

Puss!

Familjeutflykt

Igår var en riktig familjedag!

Eftersom min kära morfar har fyllt år i veckan så tog vi med honom ut på en liten överraskningsutflykt igår. Solen sken, fåglarna sjöng och luften doftade sådär fantastiskt friskt av vår och lycka. Det blev en väldigt lyckad dag. För ett tag sedan så såg jag en liten lapp om att föreningen för den nordsvenska hästen i Jönköping skulle ha en liten ”skogsdag” utanför Burseryd. Och eftersom det är min morfars stora passion här i livet, att köra i skogen med ”riktiga” hästar (nordsvenskar), så var valet av utflyktsmål självskrivet.

Och att så nöjd han var, lilla morfar, när vi åkte hemåt. Jag vet inte hur många gånger han sa till mig att ”det här Annie; lukten, känslan, ljuden, omgivningen; det går aldrig ur en. Det går aldrig ur en.

img_1248 img_1236 img_1245

Och innan vi åkte hem fick det bli en snabbvisit hos lille L också, var så längesen jag träffade honom och han växer så det knakar. Hans föräldrar tyckte visst inte det var så smidigt att ta med honom ut bland hästarna i skogen så de stannade hemma. Men då kommer jag och hälsar på dem istället! För mig blir man aldrig av med!

img_1259

Världens sötaste bebis! 

Väl hemma fick det bli en tömkörningstur med Wadiah. Mamma och Zoega följde med som sällskap. Skön känsla när man ger sig på något som var väldigt besvärligt förra gången men som faktiskt gick riktigt bra denna gången. Det går framåt för oss! I alla fall om man bortser från i förrgår när jag skulle försöka rida igenom den lilla damen en stund på åkern. Hon ville helst kasta av mig och springa iväg i full fart. Jag fick sänka mina ambitioner något och får ta nya tag när pälsfällningen lugnat ner sig lite. Så länge får hon lite dispens för att hon är bråkig. Jag kanske behöver träna upp mitt tålamod lite jag också.

Igår kväll var det vin hos J och H. Alltid trevligt. Ikväll blir det jobb och innan det blir det nog mest chill. Har fått lite problem med migrän, syn och känsel så får bli ett litet besök till doktorn i veckan tror jag bestämt.

Ha en härlig söndag och  njut av att våren är här!

Puss!

Äventyr

Idag har jag varit på äventyr i Jönköping. Fick mig att inse att jag behöver fler äventyr och utflykter i mitt liv. Är det någon där ute som behöver sällskap så ställer jag gärna upp. När jag lägger den manken till så kan jag faktiskt vara riktigt trevlig att umgås med. 

   
  
Förresten så har min bil blivit väldigt krasslig. Så pass att jag inte kan köra den förrän hjullagret är bytt. Tråk! Tur att jag impulsköpte en gammal risig Volvo för ett tag sedan. Den går såklart som en klocka fortfarande. 
Ikväll är det vin och Downton Abbey mys. Har ni kollat den serien? Helt fantastisk. 

Imorgon är det dop för vår älskade lilla Ludvig, det ska bli riktigt trevligt.
Puss! 

Tack ni underbara!

Den senaste tiden har ja blivit totalt love-bombad. Det är sant. Mer eller mindre varje dag har det kommit någon oväntad komplimang eller fina ord. Så mycket kärlek, så jag blir helt rörd när jag tänker på det. 

Tack fina, vackra, underbara, bästa ni! Jag är så glad över att ha så många fantastiska människor omkring mig! Och så glad över alla fina ord!

Jag lovar, jag ska själv bli bättre på att ge komplimanger till folk i min närhet, jag tänker så väldigt mycket gott om alla jag tycker om, men det är alldeles för sällan jag säger något. Förlåt för det. Jag är så himla dålig på att ge kärlek, så dålig på att säga hur mycket jag tycker om, så dålig på att lyfta fram andra. Men det ska jag bli bättre på. Det lovar jag. Faktum är -att jag tror jag ska bli bäst på det. Ja. Det ska jag. För som vanligt när jag ska göra något så är det allt eller inget. Så därför ska jag bli absolut bäst på det. Någonting ska jag ju vara bäst på också. 
Och nej, jag vet vad du tänker, men nej. Jag är inte full när jag skriver det här.

Puss på er, underbara!