Kategoriarkiv: Lycka

Att vara lite vilsen

Idag var O här och hjälpte mig med Ali, vi var ute på en långtur och lyckades skrapa ihop två timmar i sadlarna. Min rumpa mådde ganska bra efteråt, speciellt i jämförelse med O som fick ha den obekväma sadeln.. Hon påstår dock att den är skön att rida i, men jag har provat och vet att den är fruktansvärd. Tacka vet jag min Santa Cruz som är den skönaste sadeln jag ägt.

IMG_0281

Jag försöker -förgäves- få till bra bilder på hästarna, men det är helt totalt omöjligt, för mig i alla fall. Å andra sidan är det kanske ingen som läser den här bloggen som faktiskt bryr sig särskilt mycket om hur mina hästar ser ut. MEEEN det struntar jag i!

Jag är, som många vet, en ganska rastlös själ. Har svårt för att bara vara, trots att jag gärna tror mig älska det vardagliga, lugna, trygga, rutinmässiga. Det smäller till och så gör jag något drastiskt. Så att det händer något. Eller så gör jag ingenting och bara känner i kroppen att något inte stämmer, att det behöver hända något.
På senare tid har jag börjat fundera på att flytta igen. Så att det händer något. Självklart måste jag ju ha ett jobb först, men innan var jag helt säker på att jag hade kommit tillbaka för att stanna. Det är jag alltså inte nu längre. Jag tänker på de gångerna jag har flyttat på mig, och det har alltid resulterat i många nya fantastiska vänner, upplevelser och erfarenheter. Det är kanske för tidigt för mig att komma tillbaka och stanna här i Ugglebo. Hur ogärna jag än vill inse det.

En märklig sak slog mig idag.
Oavsett var jag bor, hur jag mår, vad jag tänker, vad jag vill, vad jag inte vill -hur vilsen jag än känner mig-
IMG_0272… så känner jag mig alltid lika lugn, trygg och framförallt -hemma, på hästryggen.

Idag hjälpte pappa mig att städa ur skötseldelen i stallet, så nu ser det riktigt fint ut därinne. Men den där gjutna plattan som både pappa och bror J lovade mig för några månader sedan lär inte komma till förrän i vår.. Men jag är väldigt glad för min fina fina lösdrift ändå, bättre kan mina ädelstenar inte ha det.

Imorgon kommer J hit och rider Ali, så härligt med ridsällskap!

Puss!

Jag har ju glömt!

Lägga ut bilderna från tjejträffen vi hade utanför Strömstad!

Ska inte ta åt mig någon ära alls för bilderna, de flesta är tagna av mina vänner och jag har fått ta del av dem (stort tack för det!). Men de blev så himla fina och ger mig riktigt varma mysiga känslor så jag måste ha dem sparade här, på min blogg. Puss på er mina vackra vänner!

IMG_0036 IMG_0032 IMG_0031 IMG_0028 IMG_0027 IMG_0020 IMG_0017 IMG_0016 IMG_0015 IMG_0014 IMG_0012 IMG_0009 IMG_0011 IMG_0010

Frost

Idag har det varit riktigt kallt i lilla Ugglebo, det låg ett tunt lager is över sjön som utgör Ugglebos centrum och vattenkaret hade frusit i hästarnas hage på morgonen. Dags att införskaffa sig en thermobar snart så att vattnet slipper frysa i vinter. Men än så länge får de klara sig med den eluppvärmda vattenkoppen. Den är inte fy skam den heller.

Min dag började som vanligt med en morgonpromenad med lilla Z.
Man kan inte säga annat än att världen är vacker i frost.

IMG_0230

Synd bara att man måste ha så mycket kläder på sig när det är kallt. Förut kände jag mig relativt smidig på morgonpromenaderna, nu känner jag mig mer som en liten… boll typ.

Efter promenaden blev det frukost och sen hjälpte jag mamma lite med julfix. Tänk att det snart är jul. Hjälp.
Fastän, är det inte lite konstigt hur vi VARJE ÅR förundras över hur snabbt det har gått och ”tänk att det redan är jul!”? Borde vi inte lära oss snart att varje år går precis just så snabbt?

Sen bestämde jag med grannbonden att det var dags att slänga ut en bal hösilage till de små pållarna, när det blir kallt såhär så är det skönt om de har att äta på natten. Tänk så glad jag blev när han erbjöd mig en foderhäck också, stort tack för den! Kommer göra stor skillnad i vinterhagen. Tänk hur lätt det är att göra en hästtjej glad.
Hästarna var något skeptiska till det konstiga som landat mitt i hagen, speciellt fegisen Wadiah. Men efter några frustanden och pustanden och små race runt den konstiga prylen vågade hon sig sakteligen fram och nosa, och oj så lycklig hon vart sen. Hon har inte lämnat foderhäcken än.

IMG_0231    IMG_0256   IMG_0243   IMG_0251   IMG_0250  IMG_0255

Hann också med en tur till morfar och putsa lite fönster innan mörkret lade sig. Hann inte med riktigt alla så får väl bli en tur dit imorgon också.

 

Puss!

Det där med att ta selfies med djur…

Är absolut inte det lättaste! Men försöka måste man alltid göra!

IMG_0210 IMG_0195IMG_0213

Har precis varit ute och lagt på hästarna täckena som har hängt inne i pannrummet och torkat under dagen. Antagligen blir det väl regn ikväll/inatt/imorgon bitti och då är det skönt att veta att de har regnkläder på sig. Men det hade klart varit skönt med varsitt sett regnkappor till åt dem så att det alltid finns ett torrt ombyte, iaf om denna vintern blir lika blöt som förra.

Tanken slog mig återigen när jag tog in dem i lösdriften och stängde för öppningen för att ta på dem täckena, att herregud vad skönt det är att äntligen kunna erbjuda sina ögonstenar att ha dem på det här sättet. Alltid möjlighet till rörelse, naturliga beteenden, födosök, sociala beteenden, allt! Det är så skönt för hjärtat. Och efter att de varit inne under tak i bara några minuter så är det detta man ser;

IMG_0191

En häst som vill ut och vandra igen. Hästarna VILL INTE STÅ INNE I EN LITEN PYTTEBOX. DE VILL INTE DET. Och ni som fortfarande lever med tankarna om att ”jooo MINA hästar VILL minsann in i stallet på eftermiddagen, de står och gnäggar och hänger vid insläppet när det börjar bli mörkt!”, till er vill jag bara säga att det är inte så konstigt! För vad får era hästar när de kommer in? Mat kanske? Och har de dessutom stått hela dagen i en lerig liten fyrkantig hage utan mat så hade jag också velat komma in och äta om jag var en häst som naturligt äter ungefär 18 timmar om dygnet! Inget konstigt alltså.
MEN, om det inte hade funnits någon mat därinne då? Hade din häst fortfarande stått och hängt vid insläppet när det börjar mörkna? För att det är skönare att stå inne på begränsad yta med begränsad möjlighet till social aktivitet? Nej, jag skulle faktiskt inte tro det.

Så – det är så jävla skönt att kunna erbjuda sina hästar det absolut bästa. Och tillbaka får man så himla mycket. Snälla, harmoniska, lugna hästar som är tillfreds med livet. Och som dessutom går att stängsla in med en halvtaskig tråd utan ström eftersom de ändå inte vill vara någon annanstans.

Sen var och J här idag och red Ali en sväng. Det är så roligt att få besök och så roligt när folk vill hjälpa mig att rida prins Ali. Han är ju en riktig gentleman, det måste faktiskt erkännas.

IMG_0187

Det blev kanske ingen superbra bild, Ali ville inte riktigt ställa upp på foton idag..
Wadiah reds på bettlöst även idag och hon verkar ha fattat det där med att hon har lite friare tyglar när hon inte har något bett i munnen, både en och två gånger blev det någon liten backutspark i galoppen. Imorgon kanske hon får ridas på bett igen, så hon inte helt tappar fokus.

Imorgon förmiddag kommer O hit och hjälper mig med Ali, helt perfekt! Hoppas bara vi hinner undan regnet också så är jag nöjd.

 

Puss!

Onsdagsutflykt

Imorgon ska jag på utflykt. Ett litet möte i V-borg med jobbet, ska sova där till torsdag.

Idag red jag ut en sväng på min älskade häst. Den andra älskade hästen hade jag med mig också, som handhäst i ett rep. Jag älskar hästar. Så jävla mycket.
Man vill inget annat än att stanna tiden. Leva i lugnet, för alltid.

 

IMG_3201

Hästliv.

Idag har ledigheten fortsatt som om den inte hade någon ände. Så jäklarns skönt!

Mina kära föräldrar åkte på semester idag så nu har jag och lillebror FF här hemma. Känns skönt att dela föräldrahemmet med lillebror. Känns väldigt … vuxet.

På fm hann jag med en telefondejt med H, behövdes verkligen uppdateras både det ena och det andra, så det var väl investerad tid! Efter det var det chilltid. Ja, det är det jag håller på med nu när jag är ledig, chillar och har det gott. Så hade jag lite ”egentid”, färgade utväxt och bryn, duschade, myste, lyxade. Sen bar det av till Wadiah för en liten uteritt.

Hon var ganska stirrig idag när jag skulle göra iordning henne, hon fick ju vila igår pga det extremt dåliga vädret, så jag fick inte alls någon bra känsla när jag skulle hoppa upp. Hon ville inte heller stå still när jag skulle komma upp och hon kändes allmänt bråkig. Men väl i sadeln gick allting faktiskt över förväntan! Jag har fått ett helt annat självförtroende när det gäller min ridning av Wadiah, jag har verkligen insett att det är JAG som utbildar HENNE, och inte tvärtom. Det kanske inte ser så snyggt ut när jag rider, men det är inte det som är huvudfokus just nu, för nu handlar det om att hon ska lära sig och förstå vad jag vill och vad som förväntas av henne. Och det blir helt klart mycket roligare att rida när man har lite bättre självförtroende.

Så väl i sadeln gick turen faktiskt riktigt bra och vi tränade på övergångar och ställningar, vilket hon inte var helt hundra på i början, men i slutet var hon jätte jättefin. Då blir man en stolt matte!

När jag släppte ut henne i hagen igen åt hon helt maniskt och tittade upp på mig med munnen full av gräs. Mitt lilla troll. Så mycket jag älskar henne. Min pärla. Tjock just nu, men fortfarande finast i världen.

Ibland är man inte det minsta sugen på att hålla på med hästar, inte alls sugen på att ge sig ut och rida och fixa och greja. Men känslan när man väl står ute i stallet. Känslan när man pillar, fixar, borstar, matar, tittar, gullar. Den är ovärderlig. Och på något vis så är det ju det man lever för.

Imorgon blir det utflykt igen. Då ska jag åka och kika på en ”ny” häst. Jag behöver ju en sällskapshäst till Wadiah så hon kan få flytta hem till Ugglebo. Så imorgon ska jag åka och kika på en gammal arabvalack så får vi se om det är något som kan passa med min älskade ögonsten.

Det var allt för mig, puss!

Början till livet som Agronom

Nu kommer ännu en uppdatering, efter flera veckors uppehåll och tystnad från mitt håll.
Varför?
Svaret är drama. Så jävla mycket drama.

Jag tänker inte gå in på detaljer, det orkar jag inte och det vill jag inte, och som skapare av den här bloggen ger jag mig rätten att strunta i att förklara.
Flera händelser ledde i alla fall till att jag i fredags fick assistans av min älskade far och snälla farbror som ryckte ut med hästsläp ner till Skåne och hjälpte både mig och min kära Wadiah hem till hemtrakterna igen.

IMG_2698

Ja, så nu är vi alltså här, på hemmaplan. Och den här gången är vi här för att stanna. Jag och min älskade häst. Det är nämligen så att jag lyckats knipa ett jobb också, som agronom. Ja! Lilla JAG! Lyckades! Jag har fått ett riktigt jobb! Med riktig lön! Och med riktiga, normala arbetsvillkor!

Så nu smids planer här hemma i Ugglebo, planer för framtiden. Jobbet ska jag börja på i början på September, då ska jag visa framfötterna genom att bland annat åka ner på utbildning och möten i Danmark. Det betyder att jag har hela Augusti för mig själv här i de småländska skogarna, och jag har bestämt att göra så mycket som möjligt under min lediga tid. Det ska byggas lösdrift till häst (ar), sadelkammaren ska fixas, foder ska ordnas, hagar ska kollas över och stängslas in, jag ska hitta ett hus jag kan bo i medan jag väntar på att mitt framtida hus blir ledigt (om ett år ungefär), jag ska träffa vänner och ta upp gamla kontakter, jag ska jobba lite grann på mitt gamla jobb för att det är roligt och för att de behöver mig och så ska jag försöka ha lite semester och vila upp mig också. Det är en spännande Augusti jag har framför mig, och mina steg har nog aldrig känts lättare än de gör för tillfället. Hela världen ligger för mig och det känns som att mitt liv äntligen får börja på riktigt. Äntligen!

Att jag återigen har fått komma tillbaka till Småland och blivit smålänning på nytt visste jag skulle kännas otroligt skönt, men känslan som sköljer över mig när jag inser fakta är än mer än jag någonsin kunde tro. Sedan jag flyttade hemifrån på halvtid 2006 har jag drömt och längtat om att få komma tillbaka, och nu är jag här. Nu kan jag börja planera och lägga ner tid på mig själv, gården och hästarna för att få mitt liv precis som jag vill ha det, och som jag har drömt om i så många år. Det är en mäktig känsla, det är det verkligen. Och det är inte många bra saker som jag känner att jag verkligen förtjänar, men just det här, den här starten på det ”riktiga” livet som alla studenter längtar efter, DET FÖRTJÄNAR JAG TA MIG FAN.

Kärlek till er alla, nu kör vi!

Puss